Långsamt

Ärmar är lite som att sticka skaft på knähöga strumpor. Det tar ju aldrig slut!

Dessutom har jag repat upp och börjat om på ärmarna med den ljusa färgen först för att det ska stämma med färgtoningen på kroppen.

Upp å ut och gå, fadderaderalla la la

Stora träskor på, fadderaderalla

Nej, träskor skippar jag nog till förmån för riktigt bekväma joggingskor. Jag måste bara berätta hur glad jag är över att snön är borta och att det än så länge är torrt och kallt på vägarna. Visst tycker jag om snö också men nu vill jag ut och promenera, vänja benen inför våren och sommarens vandringar. Det är så skönt att inte halka omkull vart och vart annat steg!

Det finns så otroligt mycket vacker natur och fina vandringsleder i vårt land. I år kommer vi fokusera på de som finns inom rimligt avstånd. Flertalet helgvandringar är planerade bland annat delar av Bergslagsleden, i Tiveden och en längre vandring runt Silverleden. Man kan lugnt säga att jag och sambon fick blodad tand efter förra årets vandring på Fulufjället!

Så finns du i min närhet och vill gå promenader i vardagen eller är sugen på en vandring är det bara att hojta, jag är på!

Frisk luft för själen

Idag hälsade vi på Långemans mamma. Tillsammans tog vi en riktig långpromenad i det strålande vädret. En ekhage på ett berg med utsikt över sjön var ett av målen för promenaden.

Vacker natur, solsken, klarblå himmel, kall och frisk luft - det var medicin för en sliten själ!

Stickar på

Jag stickar ärmar med magic loop. Det ser ut som att jag började lite olika ur nystanen, den ena ärmen börjar mörkare än den andra. Men vad gör väl det? Lite liv kan vi kalla det.

I like it!

Lite ärmar och 17(?!) knappar på det här sen har jag en ny favorit att värma mig med.

Lean mean knitting machine

Om man stickar när man inte kan sova så går det undan med koftstickningen!

Aldrig en semla

Ja, alltså aldrig att jag äter semlor innan fettisdagen. Det går bara inte. Jag äter heller inte sådana där moderna påfund som choklad-, lakrits-eller hallonsemlor. Köpesemlor undviker jag faktiskt helt och hållet. Ska det vara semla så ska det smaka som det alltid gjort! Hembakade bullar, hemmagjord mandelmassa med ordentlig mandelsmak och lite grädde på toppen. Så gör mamma och så gör jag.

I år blev det mini-semlor, så kan jag ta två och njuta länge!

Ingen plan är så bra att den inte går att ändra!

Mitt estländska ullgarn är härligt rustikt! Tyvärr gjorde det sig inte riktigt som fiskstjärtar. Först funderade jag på om någon annan typ av spets skulle kunna fungera sen bestämde jag mig för att koftan kommer att se bäst ut med slätstickning. Det kommer att bli en riktig vardagskofta som jag troligtvis kommer att använda mycket!

Planen med fiskstjärtarna finns kvar men får nog bli i ett slätare garn.

Loppisfyndat

Igår tog jag en loppisrunda för första gången på länge. Mitt primära mål var att hitta två Anna Jansson böcker som jag saknar (Drömmar ur snö och Främmande fågel). Från den första loppisen fick jag med mig två fina bälten som kommer att förlänga livslängden på mina klänningar innan jag syr in dem. Jag hittade den perfekta party-handväskan, liten och rockig. Jag fyndade även en Stephen King bok på originalspråk.

På den andra loppisen hittade jag Främmande fågel, 9 böcker ur Raija-serien och det bästa av det bästa: Lilla Björn och lilla Tiger!

En ovanligt lyckad loppisrunda måste jag säga!

En kofta i februari

Jag har velat lite fram och tillbaka kring det här med koftstickning. Eftersom jag håller på att förminskar mig själv på ett ytterst positivt sätt, känns det inte så lockande att sticka just koftor. De kommer ändå vara för stora nästa höst, om allt fortsätter gå som det ska. Det är bland annat därför som ugglekoftan har tvärstannat. Det är varken något som jag tror mig vilja sticka flera gånger eller ett garn som tål att repas upp utan att förlora i utseende.

Att bara sticka småsaker eller sticka till andra fram till det att jag har nått målformen känns inte heller helt rätt. Så jag har funderat och klurat och stickat en himla massa pannband ;-)

Ska sanningen fram är jag väldigt sugen på att sticka just koftor, typiskt eller hur. När jag så repade upp Mr Greenjeans kom en kofta för mig, en kofta inspirerad av february lady sweater. Rätstickat ok och istället för spetsmönstret från FLS blir det fiskstjärtsmönstret ut Stickhandboken, knappar hela vägen och smalare ärmar än originalet.

Sambon kom med det avgörande argumentet: det är ju faktiskt februari ännu!

Så det kommer att bli en kofta i februari, sen får vi se hur den passar när jag väl är färdig med såväl den som mig.

Återbesök: Mr Greenjeans

Mr Greenjeans

Mönster: Mr Greenjeans av Amy Swenson, Knitty höstkollektion -07

Stickad storlek: Minns inte, men åtminstone en storlek större än nödvändigt

Garn: Estländskt ullgarn med härlig ullkänsla och mycket lanolin

Färdigställd: Januari 2009 

Följt mönstret: Kroppen stickade jag tydligen helt efter mönstret trots att jag inte var nöjd med placeringen av midjan (Hade det inte varit smart att avvika från mönstret då?). Ärmarna ändrade jag dock och stickade dem hyfsat raka vilket gav ett lite utsvängt resultat som jag gillar mycket.

Hur ofta används den?  Jag har använt tröjan vid ett  fåtal gånger, den blev ju alldeles för stor! Den hasar ned från axlarna och hänger väldigt osmickrande.

Hur har den hållit sig?  Ja, eftersom jag inte har använt den så mycket har den ju heller inte slitits något. 

Hur har garnet fungerat? Efter en tvätt med ulltvättmedel blev garnet härligt mjukt men har fortfarande kvar lagom mycket ullsträvhet och luktar lite lanolin.

Vad gillar jag? Jag gillar min ärmändring, jag gillar flätorna, resårkanten, garnet, färgen. Det mesta förutom storleken och det är ju enbart mitt eget fel. 

Vad skulle jag ändra på? Mindre storlek så den sitter bättre på axlarna. 

Kan jag rekommendera mönstret? Absolut!

Slutligt utlåtande: Garnet kommer att få möte en ny framtid i ett annat projekt. En alldeles för stor kofta är alltid en för stor kofta och kommer inte börja användas mer helt plötsligt. Bättre att repa och göra något som kan älskas och slitas med värdighet. Vad det blir kommer i nästa inlägg.

Kronologisk världshistoria är en väldigt stor bok, perfekt till att  härva garn.

Nej, nu får det vara nog!

Ja, verkligen! Tre färggranna calorimetrier på två dagar, det får räcka. Frågan är vad jag ska sätta stickorna i härnäst, mer om det dryftar jag i nästa inlägg.

Den gul-röda är något större än de andra två men alla tre sitter väldigt bra på mig. FO-bloggning med bättre bilder får bli när jag har fått bild på mamma i sin gråa calorimetry och när sambon har fotat mig i mina färgsprakande.

Calorierna flödar

Det går bara inte att sluta!

Självbehärskning?

Nej, när det kommer till stickning och uppstartandet av nya projekt så saknar jag nog självbehärskning. Igår satt jag och sambon och tittade på film. Plötsligt känner jag hur det börjar klia i fingrarna och jag får en vision av hur perfekt ett av mina restgarner skulle passa i en calorimetry. "Du får pausa, jag måste leta på ett garn!" Sambon har nog sedan länge vant sig vid mina ryck, även om han kan sucka lite ibland. Så jag sprang ut på balkongen, jag förvarar lite av mitt garn där sedan den otäcka invasionen, letade fram rätt påse och kunde glatt sätta mig i soffan och lägga upp till en solnedgångs calorimetry.

Jag älskar såväl färgskiftningarna som graden av lanolin i det regnbågsfärgade pride-garnet. Det är ett estländskt garn som jag köpte i Visby för en himla massa år sedan. Jag stickade en bolero till mamma för någon jul sedan och nu återstår att se hur mycket resterna räcker till.

Ingen vanlig dag

För det är världens finaste mamma som har födelsedag idag! Grattis mammsen på din dag, hoppas den har varit bra.

Firade mammsen gjorde vi igår. Av mig och långeman fick hon handlovarna jag stickade på i veckan och en calorimetry i samma garn. Garnet är rester från de sockar hon fick i födelsedagspresent förra året och mönstret på handlovarna tar upp det spetsmönster som sockarna hade. Men mer om det när jag FO- bloggar dem på riktigt. Här bjuder jag på en närbild av knappen som Långeman valde ur min ganska omfattande knappsamling.

Skön stickning

Handlovar är verkligen ett perfekt sticke! Litet, snabbt, enkel konstruktion som gör det lätt att improvisera och dessutom är det så gott som alltid roligt att sticka handlovar. Mina stickas på Addi lace storlek 3 mm i ljusgrå fabel. Jag är snart färdig med tumkilarna, inte mycket kvar att sticka alltså.

Stickar handlovar

Det tog några försök men nu har jag nog hittat rätt utseende på handlovarna. Det blir ett eget hopkok av mönster och jag tror det ska bli bra. På insidan blir det 2x2 resår för bästa passform.