2010's sista FO

Ribbstickad bolero till Mammsen

Kanske blev armhålet lite stort, men hellre det än för litet.

Mönster: En dag när jag besökte mina kära föräldrar räckte Mammsen mig ett kopierat papper som bestod av ett handskrivet mönster. En av damerna på den pensionärsträff min mor arbetar med hade tydligen haft en bolero på sig en dag som alla andra damer ville ha mönster på inklusive min kära icke-stickande mamma. Mönstret var snarare en beskrivning av hur damen stickat sin bolero än ett regelrätt mönster. Det fanns ingen information om garn överhuvudtaget, bara att stickor nr 7 skulle användas. Antalet maskor som skulle läggas upp var 80 eller 90, 100 eller 110 beroende på storlek och garn (Va? Det menar du inte). Beskrivningen blev liggandes hemma tills jag var på julavslutning med Närkes Handaverk. En av stickerskorna där färdigställde en bolero som inte kunde vara något annat än det jag fått beskrivning på. Nu kunde det bli fart på stickorna!

Garn: Strax efter julavslutningen var Sambon och jag på besök hos mina föräldrar igen. Jag hade tagit med två olika färgställningar av det estniska garn jag köpt i Visby 2008. Det rödgula hade kanske varit det mest självklara valet till min "röda" mamma men pride-garnet vann trots allt på sin dovhet.

Det måste ju synas vem som gjort plagget därför valde jag att placera namnbandet
på insidan av kragen så att texten blir rättvänd när kragen är vikt utåt.

Stickor: 6mm knitpro rosewood. Som ni märker anpassade jag val av stickstorlek efter mitt garn, det påverkade i sin tur maskantalet, om jag inte missminner mig la jag upp 120 maskor. 

Om man som min mor och jag är av det bystiga slaget och vill ha en bolero
som går att stänga framtill utan att formen på boleron blir knasig bör man
nog välja en annan modell, kanske en cirkelstickad variant.

Stickupplevelse överlag: Att sticka 20 cm 2x2 ribb följt av dryga 40 cm 1x1 ribb och sedan 20 cm 2x2 ribb igen är inte det mest avancerade man kan sysselsätta sig med. Det är däremot helt perfekt när man vill vara social och spela sällskapsspel samtidigt som man stickar!

Sjal till A

A´s Annis

Min vän A fyllde år igår och vad passade då bättre än en Annis?

Ett tips när man ger bort egna alster är att alltid skicka med
garnbanderollen så mottagaren enkelt kan se tvättråden.

Mönster: Annis av Susanna IC. Ett tämligen enkelt mönster som resulterade i en liten men ändå lagom stor sjal. Nästa gång ska jag nog försöka mig på Susilulls ändringar samt eventuellt byta muscherna mot pärlor.

Blockningsmattorna är förvisso praktiska
men inte är de någon fotogenisk bakgrund direkt.

Garn: Drops alpaca i färgnr3969. Jag hade ett nystan och en slatt i gömmorna, så när garnet tog slut letade jag på min nästan oanvända slipover och repade utan att tveka upp den. Jag gillar att sticka i alpaca, det är mjukt och glider lätt på trästickorna, slutprodukten blir en riktig lättviktare men ändå värmande.

Namnlapparna jag fick av Bror och Malin är rysligt fina!

Stickor: 5mm knitpro rosewood, förälskelsen har inte lagt sig än. Stickorna är lena, utan flisor och med perfekta spetsar. Slangarna är något hårda men det kan jag ha överseende med.

Det där med att fota sig själv i badrumsspegeln var nog inte riktigt min grej,
kanske skulle jag ha torkat bort alla  tandkrämsfläckar först...

Stickupplevelse överlag: En trevlig stickning som var perfekt att varva med andra stickningar. Muscherna är ganska tråkiga att sticka måste jag erkänna. Jag fuskar visserligen genom att använda en virknål när alla maskor ska stickas tillsammans men blir resultatet bra är jag inte den som är den.

Är du beredd med näven A? 

Födelsedagsklänningen

Nu är det dags för det senaste av mina sömnadsäventyr: födelsedagsklänningen.

Det var inte lätt att fota en svartklänning i kallt, skarpt ljus...

Samma modell som tidigare klänningar men den här gången gjorde jag ryggen kortare och bystpartiet längre, jag gjorde även insnitt under och på sidan av bysten för bästa möjlig passform. Framstycket och ärmarna är klädda i spets för att göra klänningen lite festligare än vad en ren manchesterklänning skulle vara. Givetvis är det fickor i sidorna, även när man är finklädd är det bra att vara praktisk!

utan att få fruktansvärt överexponerade armar...

För en gångs skull bestämde jag mig för att vara riktigt seriös och göra en infodring i halsen. Oftast brukar jag bara fålla med dubbel invikning eller sätta ett kantband, då jag har fått för mig att infodringar ska vara svåra att göra. Var jag fått den villfarelsen ifrån vet jag inte men det var verkligen inte svårt och det blev lätt den snyggaste halsringning jag någonsin gjort!

riktigt så här blek är jag alltså inte...

Nu har jag inget mer färdigsytt som inte bloggats än, men det ligger två fina ylletyger och väntar på att bli varma och goa vinterklänningar. Det ena är hundtandsmönstrat i rosa/rött och svart och det andra tyget är rutigt i beiget, brunt och svart (om jag minns rätt). Har ni några förslag på hur klänningarna kan se ut?

Rockin´ fishbone

När jag hade tryckt fiskrenset till Fadderbarnets t-shirts kunde jag inte låta bli att snygga till en av mina toppar också. Och tänkt så ruggigt bra fiskmotivet passade till min nya kjol! Ylletyget låg i en stuvkorg på Calletex och gick för det facila priset av 42 kr, billigare än plastknapparna som är såna där man enkelt kan klä i tyg.  Allt som allt gick nog kjolen på 120 kr, inte farligt alls.

Kjolen är sydd utan mönster och har en linning som är lite längre bak än fram för att kjolen inte ska bli för kort bak. Kjolen består av ett eda stycke som är rynkat runt om, ett resårband fastsytt längst upp eftersom jag alltid överskattar mitt midjemått och sedan en knapprad fram. Knapphålen är lite för stora, men det ska jag ordna till en dag när andan faller på. Stuvbiten räckte inte till några fickor, jag överväger att klippa upp kjolen i sidorna och göra fickpåsar i annat tyg. Snyggt och lite rockigt tycker jag allt att det blev.

Och så här ser en headbangande Heldri ut:

Bilderna är tagna förra helgen av min underbara Sambo, nu är det mest bara snö och slask och grått ute.

Blårutig kjol

När klänningen var färdig hade jag tyg över så det precis räckte till en kjol.

Mönstret improviserade jag fram genom att mäta, mäta och åter mäta. Det består av ett rakt stycke till kjolen, två raka bitar till linningen samt lite spill till två fickor. Linningen är dubbel för stadgans skull och har en dragsko av öljetter och bomullsband för snörning. Kjolen fick fyra motveck, motveck är så himla snyggt!

 Som en liten designdetalj vände jag tyget mot trådriktningen mitt på fickorna, riktigt snyggt om du frågar mig.

Pilutta dig, Madicken

Klänning nr 2 som syddes under sommaren. Jag invigde den på Sonisphere festival i augusti och Kusin Piggelin kommenterade den som något som påminde om Madicken.

Tyget kommer, precis som till klänning nr 1, från den tillfälliga butiken och är 100% bomull. Jag var nog in i butiken minst tre gånger och velade fram och tillbaka över det här tyget. Det är ju blått och jag är inte så fasligt blå. Men rutigt är ju snyggt och det är ju även en del svart i tyget, skulle jag verkligen använda en klänning som var blå? Slutligen bestämde jag mig för att chansa, jag har för mig att tyget kostade runt 50kr metern så det var ju ingen faslig investering direkt. På bilden ovan kan man nästan ana hur nöjd jag blev!

Mönstret är i princip detsamma som till den första klänningen med några ändringar:

• Ett improviserat framstycke som går omlott
• Inga ärmar
• Motveck istället för enkla veck
• Kil fram och bak för extra vidd
• Påsydda fickor

Man skulle väl kanske kunna säga att jag har hittat en modell på klänning som jag verkligen gillar. Figursytt upptill och med mycket vidd nertill. Eftersom jag är som smalast alldeles under bysten är det ju kul att kunna framhäva det samtidigt som magen döljs.

Det är så sjukt praktiskt med fickor på klänningar. Jag föredrar att använda kjol eller klänning framför byxor men många köpemodeller saknar fickor helt. Var ska man förvara mobilen och nycklarna om man inte har fickor? Visst kan man ha handväska men ibland är det skönt att vara utan och då är fickor ett måste.

Sommarens första klänning

Rubriken kanske känns lite så där med tanke på att vi är en bit in i november och snön vräker ner, men det här var faktiskt den första klänningen jag sydde i somras så jag ljuger i alla fall inte. Tyget inhandlades billigt i en tillfällig butik som sålde rest- och konkurspartier, det fanns ingen innehållsdeklaration men jag gissar att det är någon blandning av ull och polyester.

Så här noggrann är jag ytterst sällan när jag klipper ut mina bitar, men nån gång ska väl vara den första. Klänningen skulle dessutom premiär bäras på en begravning så jag la verkligen manken till för att det inte skulle se alltför oproffsigt ut. Mönstret har jag tagit från en favoritklänning och anpassat ytterligare efter mina mått samt ändrat lite här och där. Originalklänningen har knappar hela vägen mitt fram t.ex.

Efter några timmar vid symaskinen och lite funderande och räknande för att få vecken i rätt storlek var den äntligen färdig. Jag är mycket nöjd och stolt över mitt första riktigt seriösa försök till icke-medeltidsinspirerad klänning. För att vara helt självlärd tycker jag att jag har lyckats riktigt bra även om det finns vissa delar som jag ändrar vartefter jag syr fler klänningar efter mönstret. Framstycket skulle t.ex. inte behöva vara så rynkigt mot ärmhålet och det kunde även ha varit lite längre, men vad sjutton jag lär mig.

Fickor var inte helt enkelt att räkna ut hur de skulle sys. Möjligen hamnade de lite väl långt ned men vad gör väl det. Nöjd, nöjd, nöjd!

Tröja till Långeman

'Cause I love You

Mönster: Jag har utgått från mönstret till Mixology som finns i Son of Stitch 'n' bitch, men fick räkna om det mesta eftersom stickfastheten inte stämde för fem öre. Dessutom har jag delvis gjort om ärmen till en nån "saddle-shoulder" variant för att få flätan att gå från ärm till krage och de räta i 2x2 resåren är också flätade. Modellen sitter otroligt bra på Sambon och är lätt att anpassa efter garntyp, tycker jag. Ett stort plus är att ärmarna stickas uppifrån och ned vilket gör att vi hela tiden kan testa hur de sitter och se till att de blir tillräckligt långa. Det är varken första eller sista gången jag stickar en tröja till Långeman enligt den här modellen. Flätmönstret kommer från Elsebet Lavolds bok Vikingamönster i stickat, jag lade bara till småflätorna på var sida för att rama in eller förstärka intrycket av flätan.

Garn: Ett drygt och ganska billigt garn från Novita kan man köpa på Rusta och när man ska sticka tröjor till en Sambo som kallas Långeman är det inte helt fel med just billigt och drygt i kombination. 7 bröder heter garnet och innehåller 75% ull och 25% polyamid, 150g/300m. Garnet känns ganska strävt vid stickningen och luktar lite konstigt men efter en tvätt med fintvättmedel blir plagget mjukt och följsamt. Det här fina ljusgrå garnet har färgnr 048. Jag tror att det gick åt ganska precis 6 nystan, jag har nämligen för mig att vi köpte 10 nystan för att vara på den säkra sidan och jag kan bara hitta 4 nystan i stashen.

Ränderna på ryggen är efter tvättställningen där tröjan fick plantorka efter tvätt och beror alltså inte på min stickning...

Stickor: Eftersom tröjan började stickas redan i februari då jag inte hade mina underbara rosenträ stickor från knitpro valde jag addi lace 4mm som är alldeles underbara de med på sitt sätt.

Stickupplevelse överlag: Egentligen har det här varit en trevlig stickning. Varför har det då tagit 9 månader att sticka klart tröjan? När plagget började bli större blev det ganska varmt att ha i knät och då valde jag mindre och svalare projekt ibland. Sen skulle det plockas upp maskor för ärmar och då sjönk intresset igen. Varje gång jag plockade upp stickningen efter ett långt uppehåll tänkte jag "men det här är ju roligt ju, varför stickar jag inte oftare på tröjan?" men när jag sedan la ifrån mig stickningen var det så enkelt och lockande att plocka upp en annan stickning eller påbörja nåt nytt istället för att sticka vidare. Ibland är man bra konstig!

Resultatet är hur som helst riktigt bra. Jag är sjukt nöjd och Sambon har fått en ny favorit. Han fascineras fortfarande över att han kan få tröjor som är tillräckligt långa i ärmarna utan att vara minst 2 nr för stora i kroppen! Tröjan blev stor och mysig utan att vara bylsig eller för stor.

Booga bag

Luther played the boogie

Mönster: Booga bag från Blach sheep Bags. Otroligt enkelt mönster och väskan fick en väldigt bra form som känns stadig efter tovning.

 Innan tovningen var väskan en ganska slapp och eländig syn. 

Garn: Sarek i färg 1925, 4½ nystan gick åt. Jag fick garnet i julklapp av Sambon förra året och det tog lång tid innan jag bestämde mig för vad det skulle bli. På nystanet såg färgerna helt annorlunda ut och jag var väl lite tveksam till om det överhuvudtaget skulle bli snyggt. Nu när jag  ser garnet uppstickat känner jag att en väst eller ärmlös tröja inte skulle vara helt fel. Jag skulle kunna tänka mig att antingen sticka randigt tillsammans med ett enfärgat garn eller också sticka oket i Sarek och kroppen i någon av färgerna, grönt vore snyggt. Undrar hur långt jag kommer på de 3½ nystan jag har kvar... Dagens lärdom: provsticka ett garn innan du bestämmer dig för att det inte kommer att bli snyggt!

Stickor: 7mm knitpro rosenträ. Det var kul att få prova en av de större storlekarna då jag oftast tycks hålla mig mellan 3-5mm när jag stickar. Dessa var lika behagliga att sticka med som de mindre storlekarna och dessutom gick stickningen fort! Tre dagar från uppläggning till avmaskning känns produktivt.

Stickupplevelse överlag: Ibland är det så himla skönt att sticka något riktigt enkelt. Låta hjärnan slappna av och bara sticka maska efter maska. Det här var verkligen en sådan stickning. Nu när skolan kör på för fullt och jag läser dubbla kurser  är det nog sådana här stickningar jag behöver, kom gärna med förslag på sjalar, väskor, vantar eller vad det nu kan vara som är lagom stora, lagom lätta men som inte blir så enkla och repetitiva att de bli tråkiga.

Jag kanske borde ha nöjt mig med att tova väskan i 40 grader istället för 60. Nu blev den väldigt tovad och kraften i färgerna suddades ut en del, men så kan det gå när man försöker tova både väska och tofflor samtidigt... 

Sjal med skruv

Smalsjal

I bakgrunden skymtar Tallinn och det blårutiga jag har på mig är en klänning jag sydde i somras som ska fotas vilken dag som helst...
 

Mönster: Drops nr 120-19, fast jag valde att göra sjalen slätstickad istället för rätstickad och gjorde skruvar som dekoration.

Garn: Ganska precis 2 nystan drops delight färgnr 02, 1 nystan till sjalen och 1 nystan till skruvarna. När jag var klar med sista skruven hade jag ungefär 20 cm garn kvar. Garnet har väldigt mjuka och fina färgövergångar men jag gillar inte att tjockleken varierar.

Stickor: Knitpro 5 mm

Stickupplevelse överlag: Ingen upphetsande stickning direkt men väldigt praktisk att ha med på resa. Jag påbörjade sjalen när jag led av inspirationstorka och enkelheten var precis vad jag behövde. Skruvarna virkade jag under föreningens Tallinnresa och sjalen blev färdig när vi lämnade hamnen för att fara hemåt.

Sen är det väl dags att bjuda på lite Cash igen. Jag lyckades inte associera det stickade till någon låt den här gången men hittade istället en trevlig låt jag inte hört förut.

Fiskrens utan fiskrens

eller monsterbyxor utan monster...

eller

I´ve got stripes

Mönster: Monsterbukser, (ravelry, Tonjejenta's hobbyblogg som mönstret kommer ifrån går inte att hitta just nu). Inga större svårigheter att förstå, trots att det är skrivet på norska.
Eftersom jag inte lyckades klura ut hur jag skulle få dit fiskbenet så det blev snyggt valde jag att göra några t-shirtar istället. Jag använde textilfärg och det hela underlättades av de schabloner jag tvingat Sambon att göra. Nån gång under Gudsonens småbarnsperiod kanske jag hinner göra ett par riktiga monsterbukser också, det borde man väl kunna ha upp till 3-4 års ålder i alla fall.

Den ena t-shirten fick en liten fisk som är tänkt att anspela på slipsar.

Garn: Jag stickade med dubbelt lanett och det var i det här projektet jag förälskade mig i garnets mjukhet. De randiga benen fick mig riktigt spinna loss i ett hav av inspiration. Randiga koftor,randiga handlovar, randiga långstrumpor, randiga ja allt är snyggt i randigt. Men ett par randiga handlovar i modellen Great weekend mitts kommer det definitivt bli i lanett. Jag ska nog även försöka få till en randig kofta vad det lider.

Den andra t-shirten (som ännu är några nummer för stor) fick en lite större fisk över bröstet.

Stickor: rundsticka 4mm och sedan stickade jag för ovanlighetens skull benen ett i taget med strumpstickor i rosenträ.

 Söt som få är han Gudsonen även om jag kapat bort huvudet och trots att kläderna ännu är lite stora. Söt som gröt!

Stickupplevelse överlag: Ett roligt projekt. Främst fascinerades jag över hur inspirerad jag kunde bli av något så enkelt som vit och svart randigt. Byxorna har egentligen varit färdigstickade sedan i början av maj men sedan velade jag fram och tillbaka i flera månader hur jag skulle göra med fiskbenet.

Medan färgen torkade på de små fisktröjorna låg de av någon anledning på mitt sybord alldeles bredvid det tyg jag sytt en kjol av. Snyggare rock-kombo har sällan skådats. Följaktligen bar det sig inte bättre än att jag blev tvungen att måla en top till mig själv också. Så småningom kommer väl även den tillsammans med kjolen att fångas på bild och sedan bloggas...

Great weekend mitts

What was I thinking?

Det är Malin som står för fotografiet de här gången. 
Jag hade för bråttom att bli av med handlovarna för att hinna fota dem...

Mönster: Great weekend mitts av Thea Eschliman. Jag har för mig att jag inte följde mönstret helt och hållet efter som min stickfasthet inte stämde riktigt. Det är ett lätt mönster dock som gick alldeles utmärkt att sticka med magic loop. Jag valde att sticka runt och sedan plocka upp maskor för knappslån som alltså bara blir för dekoration.
 

Garn: Lanett från Sandnes garn i två färger jag vanligen inte skulle ha valt. Uppmuntrad av Å provade jag något nytt och kunde konstatera att: Nej, jag är inte rosa och turkos. Vilken  tur att jag känner de som är det så handlovarna kunde komma till användning i alla fall!

Stickor: Addi 2,5

Stickupplevelse överlag: Garnet är så mjukt, så mjukt så jag nästan förlåter det dåliga färgvalet. Jag vill absolut sticka ett par till mig själv, i en färg som jag faktiskt gillar. Kanske svart och vitrandiga med röd knappslå vore något.

Sjal från i somras

Aeolian

Bilden är tagen medan jag  fortfarande stickade sjalen, de grå strecken nere till vänster är en livlina.

Mönster: Aeolian av Elizabeth Freeman.

Jag älskade att sticka Laminaria, som är ett annat sjalmönster från samma designer, både en och två gånger. Därför tvekade jag inte en sekund innan jag skrev upp Aeolian i min stick-kö men sen tog det ett tag innan jag väl satte igång med stickandet. Antar att något avskräckte mig, kanske var det pärlorna, kanske var det muscherna. När jag väl börjat var det inga tveksamheter längre, ett väldigt välskrivet mönster.

 

Garn: Elegant från Tee tee. Ett mjukt och svalt garn med en underbar lyster. Jag tvekade länge mellan gröna eller röda pärlor, men det var bara de gröna som gav en glans som matchade garnet så så fick det bli. Eftersom garnet är så svalt lämpar sig sjalen alldeles utmärkt även när det är ganska varmt ute, perfekt för mig som vill använda sjal ofta.

Stickor: Knitpro i rosenträ storlek 4mm ur mitt underbara lyxset. De är verkligen så fantastiska att sticka med som de verkar!

Stickupplevelse överlag: Härligt garn, underbara stickor, första försöket för både pärlor och muscher. Pärlorna plockade jag dit efter hand  med hjälp av virknål annars hade jag nog aldrig orkat med. Muscherna lyckades jag aldrig göra lösa nog för att kunna få stickorna igenom på avigsidan istället "fuskade" jag och använde virknål igen för att få en avigmaska. Fusk eller inte, det fungerade i alla fall och jag tycker att muscherna blev riktigt snygga. Det gick ganska fort att sticka sjalen när jag väl var igång, desto värre var det med blockningen. Maken till svårblockad sjal har jag väl aldrig varit med om! Slutresultatet är dock väl värt mödan - sjalen känns som ett smycke och har fått många kommentarer hittills.

Färdiga sockar sen länge

Marknadsklubbesockor med lakritssmak

Mönster: jag stickade som vanligt med magic loop och från tån. Den här gången prövade jag att göra Dödergöks istickade häl istället för förkortade varv som jag brukar. Det blev en fin och bekväm häl men jag tycker nog att det förtar lite av meningen med att sticka sockan från tån upp. Visserligen skulle jag väl ha kunnat satt skaftmaskorna på en tråd för att först sticka hälen och sedan kunna sticka skaftet tills garnet tog slut men det känns som onödigt pill. Eller så kanske jag prövar att göra så på Rick's bane, jag vet inte.

Garn: Mellanraggi färgnr  28010, inköpt i somras när jag besökte Stickarboa i Nora. Garnet är mycket trevligt att sticka i och jag gillar verkligen färgerna. På nystan såg det verkligen ut som marknadsklubbor med lakritssmak därav namnet på sockorna. Stickarboa är väl värt ett besök om man har vägen förbi Nora, en butik där man alltid känner sig välkommen och får den bästa tänkbara servicen.

Stickor: Addi 100cm lång och storlek 3mm är perfekt till magic loop och det blev lagom täta strumpor med min stickfasthet.


Stickupplevelse överlag: En väldigt enkel stickning med fint resultat. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att sticka ett par till, fast långa nog att gå över knät, perfekt till kjol/klänning i vinter (tänka sig på önskelistan står faktiskt 6 nystan av nr 28010 eller 28020 - vilket sammanträffande)

...who worked at the candy store (selling marknadsklubbor med lakritssmak of course)

FO!

North Roe Shawl

Ve och fasa! Jag har inte uppdaterat mina färdiga objekt sedan mitten av juni. Man kan ju börja fundera på vad sjutton jag gjorde i somras egentligen. Här kommer i alla fall en sjal som påbörjades den 8 maj och var färdig den 18 juni. Den är stickad till Långemans syster som firade födelsedag i slutet av juli, för en gång skull var jag alltså ute i god tid.

Mönster: North Roe Shawl (Ravelry-länk) designad av Odile Buatois-Brande. Det här var andra gången jag stickar North roe och det är lätt att komma ihåg, roligt att sticka och blir väldigt fint.

Garn: Kampes entrådiga i samma lila färg som jag stickade min Sagittaria i.

Stickor: Jag började sticka sjalen direkt jag kommit hem med mina knitpro rosewood stickor, skulle de kännas lika underbara som de ser ut? Jag valde storlek 4,5mm och blev verkligen inte besviken på känslan hos stickorna.


Stickupplevelse överlag: Stickorna gjorde det till en ren fröjd att sticka. Garnet är tunt men har ganska mycket "hullingar" som gör att det känns lite strävt. Jag hade funderingar på att sticka in lite pärlor i den sista mönsterrapporten men jag kunde inte bestämma mig för var jag ville ha dem. För att inte skrota pärlorna helt sticka jag in dem i avmaskningen, en pärla i varje spets. Pärlorna är ganska små och hyfsat nära garnet i färg så de blev kanske lite mer diskreta än nödvändigt.



Bakom kulisserna:

Om den så kallade kryptallen kryper mer vertikalt än horisontellt kan det vara bra att ha en lång Sambo som kan hjälpa till med FO-fotograferingen.

Bonuskjolen

När underbara Jojo flyttade till utlandet gav hon bort lite av sitt tyglager till mig. Jag har haft ett par knälånga mysbyxor med mudd på hjärnan sedan jag såg det camo-tryckta tyget. Byxorna kommer ni troligen aldrig få se på bild - de blev inte alls som jag tänkte mig och ska sprättas för att sedan förhoppningsvis bli mer lika min vision. Av tyget som blev över sydde jag en kjol som blev kalasbra!

Enklast möjliga modell, två utställda bitar med mudd i midjan och en ficka lämplig för mobil eller nycklar. En klar favorit i garderoben.

En...

..nålbunden mössa

Varken mer eller mindre.

Bunden nerifrån och upp (variant B ) och avslutad med en liten stropp.

Vitt är ju inte riktigt min kopp te så får jag den inte såld under sommaren blir den nog färgad och sedan flitigt använd i vinter. Passformen är det inget fel på i alla fall.

Lite sommarstugeutsikt är aldrig fel

A satisfied mind

Den 29:e maj var det vikingamarknad i Högan, Fjugesta. Fyrorna läser om vikingatiden under våren och avslutar sitt arbete med en marknad där de uppträder med sång och dans vid den lilla forngården Högan. Hembygdsföreningen brukar även bjuda in några knallar, nån smed och så vår lilla förening som bland annat håller i bågskytte. I år hade vi möjlighet att sälja lite vi också och jag hade förberett mig genom att nålbinda lite. Ett gäng mobilfickor samt en mössa hann bli färdiga och under marknadens gång band jag vidare på experimentmössan. Mössorna kommer att bloggas senare, vi börjar med mobilfickorna.

Alla mobilfickorna (eller "brevduve"-pungar som jag kallade dem för på marknaden) samlade.

Nålbindning är egentligen inte särskilt svårt när man väl fattat galoppen (precis som med det mesta här i livet). Det som kan vara svårt är att få tag på en bra beskrivning. Jag har provat några olika och kan varmt rekommendera Nålbindning, 12 varianter av Berit Westman utgiven av Västmanlands Läns Hemslöjdsförbund (den går bland annat att få tag på via Sätergläntans e-butik, under litteratur, textil, virkning/nålbindning). Jag binder oftast enligt någon av varianterna ur häftet och därför kallar jag även stygnen för variant F etc precis som de kallas i häftet. Nu följer en kavalkad av mobilfickor i olika varianter av bindning:

Åsle-stygn (variant F)

Dalby-stygn (variant E)


Dalby-stygn (variant E)

Två färger i spiral, variant B

Två färger i spiral, Åsle-stygn (variant F)

Närbild på stygnen

De två översta bilderna är faktiskt samma stygn, variant F. När man binder så får man de vertikala stygnen utåt och enligt instruktionerna ska arbetet sedan vändas så de horisontella stygnen blir utsidan. Jag tycker båda sidor är lika snygga och anser att det egentligen inte finns någon rät- eller avigsida på nålbindning.

Marknadbesökarna bestod av klass 4 och deras föräldrar och syskon vilket nog inte var den ultimata målgruppen för just nålbundet. Lika många pungar följde med mig hem som ut på marknaden, men inte sörja jag för det.
Den ljusgrå fickan som är bunden i Åsle-stygnet och den grafitgrå som är bunden i Dalby-stygnet passar alldeles utmärkt till min mobil som synes.
Åsle-stygnet bildar en ganska tät och tjock bindning och den fickan är helt perfekt när mobilen ska ligga i väskan med nycklar och annat.
Dalby-stygnet blir inte alls lika tjockt utan passar utmärkt när jag vill ha mobilen i fickan.
Den grå/grön randiga fickan blev del av födelsedagspresent till Malin, lagom Iphone-storlek.
Den vit/brun randiga har vår gps fått flytta in i - perfekt!




Tror ni intresset finns för en liten nålbindningsskola här på bloggen någon gång under sommaren?
Jag har funderingar på att visa hur man börjar de olika bindningarna, hur man binder runt i spiral, hur man gör ökningar och minskningar och kanske hur man binder med två färger.


Nålbindning är ett ganska långsamt sätt att framställa textila projekt, men samtidigt ganska meditativt. När man är färdig med något känner man sig så himla nöjd och stolt. Och visst är det väl så att rikast är den som är tillfreds med tillvaron oavsett storlek på plånbok?