Nålbindningens finesser

Söta vätten höll på att frysa ihjäl i sin vättehåla på landet. Till råga på allt hade hon slitit stora hål på "trampdynan" till de sockor jag nålbundit åt henne i födelsedagspresent för några år sedan. När hon ynklig ringde och sa " Jag fryser" var jag inte sen att erbjuda en soffa med filtar, te och film. Dessutom kunde hon ju passa på att få sockorna lagade samtidigt.

(Ursäkta den skarpa blixtbilden)

När jag lyckats avlägsna allt utslitet garn var det rejält stora hål i sockorna. I normala fall skulle jag ha bundit fram och tillbaka i hålet och lagat det på så sätt. Här krävdes dock brutalare metoder.

(Återigen blixt och dålig färgåtergivelse)

Saxen togs fram och jag klippte hejdlöst rakt över sockan och fick därmed bara kraftfullt garn kvar. Detta resulterade som synes i att tådelen separerades från resten av sockan. En av alla praktiska aspekter med nålbindning är just att det inte repar upp sig. Därför går det alldeles utmärkt att klippa i plagg som är nålbundna. De stygn som klipps av går lätt att lossa men sen repar inget mer upp sig. Jag nålband sedan på nytt de varv som blivit bortklippta. Eftersom sockorna från början är bundna från tån och upp sömade jag även denna gång från tån. (Ingen blixt men inte särskilt bra färgåtergivelse ändå)

När tådelen var tillräckligt lång lade jag nålbindningsnålen åt sidan och tog fram en något nättare nål med trubbig spets. Med låsstygn eller langettstygn sydde jag sedan ihop tådelen med resten av foten. Detta hade nog gått att få helt osynligt om jag vänt ut och in på sockorna först men jag misstänkte att de "knutar" som blir i sömmen snabbare skulle plattas till och kännas mindre om de var på utsidan av sockan istället för på insidan. Tyvärr blev det ingen bild på de färdiglagade sockorna eftersom Vätten hade bråttom hem för att elda upp värme i sitt bo inför natten.