A satisfied mind

Den 29:e maj var det vikingamarknad i Högan, Fjugesta. Fyrorna läser om vikingatiden under våren och avslutar sitt arbete med en marknad där de uppträder med sång och dans vid den lilla forngården Högan. Hembygdsföreningen brukar även bjuda in några knallar, nån smed och så vår lilla förening som bland annat håller i bågskytte. I år hade vi möjlighet att sälja lite vi också och jag hade förberett mig genom att nålbinda lite. Ett gäng mobilfickor samt en mössa hann bli färdiga och under marknadens gång band jag vidare på experimentmössan. Mössorna kommer att bloggas senare, vi börjar med mobilfickorna.

Alla mobilfickorna (eller "brevduve"-pungar som jag kallade dem för på marknaden) samlade.

Nålbindning är egentligen inte särskilt svårt när man väl fattat galoppen (precis som med det mesta här i livet). Det som kan vara svårt är att få tag på en bra beskrivning. Jag har provat några olika och kan varmt rekommendera Nålbindning, 12 varianter av Berit Westman utgiven av Västmanlands Läns Hemslöjdsförbund (den går bland annat att få tag på via Sätergläntans e-butik, under litteratur, textil, virkning/nålbindning). Jag binder oftast enligt någon av varianterna ur häftet och därför kallar jag även stygnen för variant F etc precis som de kallas i häftet. Nu följer en kavalkad av mobilfickor i olika varianter av bindning:

Åsle-stygn (variant F)

Dalby-stygn (variant E)


Dalby-stygn (variant E)

Två färger i spiral, variant B

Två färger i spiral, Åsle-stygn (variant F)

Närbild på stygnen

De två översta bilderna är faktiskt samma stygn, variant F. När man binder så får man de vertikala stygnen utåt och enligt instruktionerna ska arbetet sedan vändas så de horisontella stygnen blir utsidan. Jag tycker båda sidor är lika snygga och anser att det egentligen inte finns någon rät- eller avigsida på nålbindning.

Marknadbesökarna bestod av klass 4 och deras föräldrar och syskon vilket nog inte var den ultimata målgruppen för just nålbundet. Lika många pungar följde med mig hem som ut på marknaden, men inte sörja jag för det.
Den ljusgrå fickan som är bunden i Åsle-stygnet och den grafitgrå som är bunden i Dalby-stygnet passar alldeles utmärkt till min mobil som synes.
Åsle-stygnet bildar en ganska tät och tjock bindning och den fickan är helt perfekt när mobilen ska ligga i väskan med nycklar och annat.
Dalby-stygnet blir inte alls lika tjockt utan passar utmärkt när jag vill ha mobilen i fickan.
Den grå/grön randiga fickan blev del av födelsedagspresent till Malin, lagom Iphone-storlek.
Den vit/brun randiga har vår gps fått flytta in i - perfekt!




Tror ni intresset finns för en liten nålbindningsskola här på bloggen någon gång under sommaren?
Jag har funderingar på att visa hur man börjar de olika bindningarna, hur man binder runt i spiral, hur man gör ökningar och minskningar och kanske hur man binder med två färger.


Nålbindning är ett ganska långsamt sätt att framställa textila projekt, men samtidigt ganska meditativt. När man är färdig med något känner man sig så himla nöjd och stolt. Och visst är det väl så att rikast är den som är tillfreds med tillvaron oavsett storlek på plånbok?