Resa mot okänt mål, del 1

Det var en gång en tisdag i december då ett inte helt vanligt brev trillade in i min postbox.

Sedan gick  månaderna, veckorna och dagarna och plötsligt var det maj! Varsin bekväm ryggsäck packades med varma kläder, pannlampa, vattenflaskor, sovsäckstäcke, liggunderlag och tält. Vandringsskorna drogs på och vi gav oss av till söta vätten för att stuva in oss i hennes "fickporsche" och åka vidare mot okänt mål. Efter en övernattning i Sunne, där sällskapet utökades med en massör och ytterligare ett fordonsbyte ägde rum, for vi vidare mot okänt mål.

Vacker natur svischade förbi

Trafikanter varnades för kor och getter som betade fritt

Efter en stärkande och mycket god pestopasta i Särna närmade vi oss slutdestinationen Fulufjällets nationalpark där resan fortsatte till fots.

Huvudmålet för resan kunde snart skådas på håll. Sveriges högsta vattenfall (93 m) finns i Njupeskärsklyftan.

Resan fortsätter i ett senare inlägg...

En annan lördag

 mer kommer imorgon...

Vad gjorde du i helgen?

Tillsammans med Dea och Am hjälpte jag Ejnot att fixa sommarens frisyr med cyberlox.Vi startade med flätorna i lördags runt 11-tiden. 

I luggen gjorde Dea rastaflätor där svart och vitt löshår flätades in för att få lite tjocklek på flätorna. Cyberloxen flätas fast i en tunn hårlock mot hårbotten sedan flätas resten av hårlocken och göms inuti loxen.

Vi flätade och flätade och tramsade, flamsade, sjöng, lyssnade/tittade på Eurovisions festivalen och hejade på Frankrike. Vi pratade Hjälpartroll och nostalgitrippade i 80- och 90-tals musik, diskuterade hur man får eller inte får klä sig och om kompisraggning är okej. Dr. D, Rake och Långeman servade med grillat, dryck och kakbak - väldresserade pöjkar det där.

Som ni kan se har Ejnot väldigt långt hår och dessutom väldigt mycket av det. När klockan närmade sig 03.00 var vi inte färdiga med flätandet men helt färdiga i övrigt. Huvuden, ryggar, ben och armar var helt slut och värkte mer än lovligt. Efter lite välförtjänt vila tog det bara några timmar för Am och mig att fläta färdigt på söndagen. Bilden nedan är från natten till söndagen så allt hår baktill är inte inflätat men ni får en idé om hur resultatet blev i alla fall. Fluffigt och fint!

Är det vinter snart?

Du & Jag

Foto: Daniel Engdahl
Efterbehandling: Heldri Klappgarn

 Mönster: Något av ett hop-plock av olika mönster som blandats och blivit något eget. Inspirationen kom när Boy and girl chart blev april mönstret för Månadens mönster, tanken på en smitten har funnits länge men jag behövde en liten inspirationstriggare för att komma igång. Jag lät hennes kjol vara lite bredare och gå lite högre upp i midjan, annars följde jag diagrammet rakt av.Var jag hittade hjärtraden kan jag för mitt liv inte komma ihåg men jag har inte ritat det själv i alla fall, så mycket vet jag. Grunden till vanten är Kjaerstevotter som jag sen räknade om för att passa mitt garnval och våra händer i kombination med hjärtradens maskantal .

Garn: Karisma, färg 48 och 53. För att inte få fula färghopp i resåren stickade jag första varvet efter färgbyten rätt, ett trick jag lärde mig ur Stitch ´n bitch Superstar knitting.


Stickor: En hel drös - jag la upp med storlek 3,5 mm, stickade resår med 3mm och stickade vanten med 4 mm. Det gick alldeles utmärkt att sticka smitten med magic loop.

På insidan av vanten kan man se hur jag har testat mig fram för att hitta det sätt att flerfärgssticka på som är ultimat för just mig.

 Stickupplevelse överlag: Just nu är jag så glad över att ha lärt mig sticka med flera färger samtidigt så det är inte sant! Det blev några små fel här och där men det är inget som stör mig. Vanten sitter perfekt och det var roligt att sticka. Något jag skulle ändra på om jag stickar mönstret med Boy and girl igen så är det deras proportioner. Jag kan inte bestämma mig för om det är han som har grenen vid knäna eller hon som har mus-i-kant-kjol men skumt ser det ut...


Är det vinter snart så vi kan gå långa promenader hand i hand och visa upp får gemensamma vante?

Foto: Daniel Engdahl
Efterbehandling: Heldri Klappgarn 

Nästan ett par

För flera år sedan påbörjade jag en nålbunden socka som jag bara nålband på när jag var på medeltidsmarknader och liknande event. Jag vet inte vad jag ska tro, men det verkar ha varit glest mellan trevligheterna dessa år. I lördags var det ju marknad vid Högan och då åkte sockan fram igen. Under de timmar marknaden varade hann jag bli färdig med hälen och påbörjade tån på socka två. I söndags tog vi det vääääldigt lugnt här hemma och då hann jag jobba mig upp längs foten för att i måndagskväll gå över till skaftet. 

I tisdags var det lång skoldag, träning och segt, då blev inte många stygn bundna. Inte heller igår kände jag mig på topp så det fick räcka med att bli fotad av Retro som hastigast för att kunna lägga upp en bild här.
När vi åker till medeltidsveckan i augusti ska jag ha ett komplett par nålbundna sockor att ha i medeltidspjucken!

Dokbränna

Det finns några nackdelar med att vara medeltidare...

...dokbrännan är en av dem.

Virka flätor?!

Bilden är tagen från Ravelry.

Visste ni att man kan virka flätor? Det visste inte jag, i alla fall inte innan jag läste i Crochet me på lunchen. På ravelry hittade jag mönster till filten på bilden och där fanns även länk till en tutorial som mönsterdesigner gjort för att hjälpa oss okunniga att förstå hur man virkar flätor.

Det ser faktiskt inte helt omöjligt ut.

Fortsatt DuoJa

Huvudena har fått kroppar och en antydan till ben, nu är det inte så långt kvar. Helgens kurs i flerfärgsstickning måste ha gett lite extra kunskaper för plötsligt flyter stickningen på bättre och maskorna blir snyggare än tidigare. Sånt gillar vi!

Tack tipset!

Jag uppskattar alltid boktips av olika slag och idag vill jag tacka Disa för tipset om serien om Raija.

Jag har köpt de första 6 böckerna i samband med att jag har beställt kurslitteratur den här våren, totalt innehåller serien 40 böcker. Som ni ser på bilden sitter mitt bokmärke i den fjärde boken och jag är nog faktiskt rätt fast i serien. 

Raija är en finsk flicka som lämnas till samerna för att föras till Norge, hennes föräldrar hoppas på att hon där ska bli adopterad av en norsk familj och få ett lyckligt liv. Den samiska spåkvinnan Elle ser dock inte mycket lycka i Raijas framtid. Mystik, folktro, vardagsliv, kärlek och hat - ingredienser som bäddar för skönlitteratur som är perfekt för att drömma sig bort!

Gårdagens kurs

Jag har varit på kurs i flerfärgsstickning. Jag har klämt på massor av vantar, studerat olika tekniker och mönster, suktat efter stickböcker, skrattat, hållit tungan rätt i mun, lärt mig massor och blivit flera idéer rikare!

Jag testade att sticka hålkrus:

Och tvåändsstickning:

Måste erkänna att jag känner mig lite lurad. På flertalet bloggar och diskussionsforum har jag läst kommentarer som fått mig att tro att tvåändsstickning skulle vara i det närmaste omöjligt att lära sig. Särskilt svårt skulle det tydligen vara om man inte hade någon som visade tekniken och det går absolut inte att sticka tvåändstickat utan z-tvinnat garn. Nu vet jag bättre!

Medan de flesta på kursen testade en osynlig uppläggning grabbade Dea (Å) och jag tag i Tvåändsstickat, varsin uppsättning strumpstickor och garn. Vi kunde ganska snabbt konstatera att det enda vi hade problem med var strumpstickorna. Eftersom vi redan brutit mot de flesta andra "budord" vi hört om tekniken tänkte vi varför skulle man inte kunna sticka tvåändsstickat med magic loop? Och nej, just det, det är heller inga problem! (Om någon prompt vill ge en examinationspresent till en nybliven civilekonom i sommar så vet jag med säkerhet att en röd fin bok om tvåändsstickning skulle vara mycket uppskattat)

Jag tror bestämt att det här stickåret kommer att gå till historien som året då Heldri insåg att hon inte skulle bry som ifall tekniker verkar svåra utan bara kasta sig in i dem ändå. Jag menar, kan jag lära mig nålbinda, brickväva och nu tvåändssticka genom att läsa mig till det så finns det nog egentligen ingenting som är svårt, det handlar bara om att prova!

Jag visade även Dea ett annat sätt att dubbelsticka än det som lärdes ut på kursen. Jag kan inte påstå att jag förstår syftet med att sticka 1 r och lyfta 1 m. Arbetet tar ju dubbelt så lång tid som att sticka 1r, 1a. Med den första tekniken växer arbetet bara 1 rad på två stickade varv.

 

 Samtidigt fick jag en sån jäkla briljant idé som jag inte får glömma bort. Jag kan inte säga alltför mycket om den nu, ni får nöja er med bilden och mina minnesanteckningar.

• Tåligt garn, gärna ull med lite plast typ strumpgarn
• vadd
• sticka rutor