Nyförälskelse

Ja, förlåt. Här kommer ytterligare ett inlägg som inte handlar om någonting garnrelaterat eller ens hantverksrelaterat. Jag är bara så himla glad över min nyfunna träningsglädje så jag kan inte låta bli! Till imorgon utlovar jag ett inlägg om nålbindning som kompensation - ok?

Idag kom jag och A äntligen iväg på ett box-pass igen. Det måste ha varit hundra år sen sist känns det som. det var till och med så instruktören undrade om vi var säkra på att vi kommit till rätt plats, vid rätt tid och pikade oss lite för vår långa frånvaro. Det var så himla härligt att få träna box igen så det går inte ens att beskriva! Känslan av att faktiskt träffa något när jag slog (vilket en inte gör på combat) var underbar. Det känns på något vis mycket tydligare hur mycket en tar i när det faktiskt finns något där att träffa. Jag tror bestämt att jag är lite nykär i box!

Något som var extra roligt var att jag fick tydliga bevis på vad mina timmar med combat och zumba har bidragit med. Tidigare har höga knän varit riktiga hatobjekt, jag har inte fått upp knäna särskilt högt och hastigheten har väl inte varit något att hurra för heller. Idag tror jag att jag förvånade både mig själv och A med mina höga knän. De gick förvånansvärt bra (jag tänker inte säga enkelt eller lätt, för de är ju fortfarande jobbiga). Höjden var klart godkänd och farten mer jämn och snabbare än tidigare. Det var med ett leende på läpparna jag lämnade salen efter passet!