Det går segt med stickningarna just nu.
Uggle-koftan fick repas och ska få minskningar med större mellanrum, den gula sjalen är poof-borta (Har jag glömt den hos någon eller var katten är den?). Mest stickar jag på ett par bäddsockar i ett väldigt spräckligt, randigt,rosa-lila-grönt garn som egentligen inte alls är jag, men eftersom det är aloevera behandlat kommer det att bli perfekt till nariga fötter om nätterna. Egentligen vill jag sticka koftor men den riktiga lusten och inspirationen vill inte riktigt infinna sig.
Annars är fokuset ganska mycket på träning av olika slag just nu och stickningen har fått stiga lite åt sidan. Så kan det vara ibland och jag är övertygad om att jag kommer att hitta tillbaka till handarbetsglädjen snart nog.
Tills dess kanske det blir lite tyst här, för jag har inga planer på att göra om Klappgarn till en träningsblogg.
Dyllingen balaklava
5 veckor sedan
3 kommentarer:
Ibland har man inspirations svackor, men som du säger den kommer åter! Hoppas den inte dröjer alltför länge bara, för då kommer jag att sakna dig. =)
Jag tror den kommer med ökad sömn, ett jobb eller lite mer ro i kroppen helt enkelt. Inte lätt att vara kreativ när kropp och knopp inte riktigt är på topp.
disa: nu försöker jag jobba lite mer aktivt för att hitta tillbaka till handarbetslusten, så vem vet rätt vad det är dyker det kanske upp ett inlägg med ett par fantastiskt hiskeliga bäddsockor. Och det är fint att höra att jag skulle vara saknad :)
Dea: Absolut är det så. Jag bearbetar samtliga punkter så nåt borde ju hända snart.
Skicka en kommentar