kanske

dessa från "en till stickblogg" passa bra i vinröd alpacka?

Medan jag bestämmer mig stickar jag varma men fula strumpor av födelsedagsgarn.

Rulet innan blockning

Den ser lite lustig ut i formen så här innan blockning, men som sagt kan den nog bli bra.

Nereid fingerless gloves (ravelry-länk)har kommit på förslag och jag suger lite på karamellen. Har ni fler förslag medan jag funderar?

Ps Nu är C-uppsatsen godkänd!

Ett rul

jupp, jag har producerat ett stycke rul. Imorgon kommer det bilder. Jag tror att jag kan bli ganska nöjd med mitt rul när det har blivit lite mer oruligt genom blockning. Men det var inte särskilt underhållande stickning.

Om du skulle sticka fingerlösa vantar (eller pulsvärmare som vissa kallar dem) av drops alpacka i vinröd färg - vilka skulle du då sticka? Tips tack! Jag vill ha ett mönster som inkluderar en liten tumme - alltså inte bara muddar. Det får gärna vara flätor eller spets. Så vad väntar ni på? Överös mig med förslag!

Mer snö!

Ute yr snön omkring med stora flingor.

Inne stickar jag vidare på Feather and fan sjalen med envishet.

Jag har stickat roligare sjalar.

Undrar om jag får mina skolböcker imorgon?

Undrar varför handelsrätten alltid ska ha så många och dyra böcker?

Kl. 17 är det box för första gången det här året.

Söta vätten ligger hemma och kräks kanske - stackare.

Vännen A är tillbaka i matchen och ska få smaka på mina krokar - stackare.

Om inte Sambon kan sluta i tid kommer jag få gå till träningen.

Sa jag att det snöar ute?

2 x raggsockor

Raggsockor till Kusin och Heldri

Till Kusin Piggelin

Kusin Piggelin fyllde år och även om vi är lite oense om hur mycket hon faktiskt fyller (jag anser att eftersom hon är tio år yngre än mig och jag inte är mer än 23 så måste hon fylla 13, hon å andra sidan hävdar bestämt att hon fyller 20 och det kan ju inte stämma...)så förtjänande hon de raggsockor hon önskat sig. Fort gick det att sticka dem också!

Till mig

Av resterna från kusinraggisarna och lite svart (nästan ett helt nystan fanns kvar) och lite vitt blev det raggisar till mig själv också.

Mönster:Kusinens raggisar är stickade efter ett mönster ur Vantar, mössor, sockor & sjalar av Anita Gunnars och har förstärkt häl. Mina raggisar är stickade enligt samma modell som Knee socks! av Diana Parrington men det blev en hel del omräknande och improviserande för att få rätt antal maskor och rätt antal varv för hälen.

Jag är inte helt säker på att jag gjorde den förstärkta hälen helt rätt, den ser inte ut som den häl jag gjort förut. De horisontella sträcken känns inte riktigt igen, men det var så det blev när jag gjorde som det stod i boken så helt fel borde det ju inte vara i alla fall.

Garn: Raggi från järbo, spräckligt till kusinen och tre sorters rester till mig

Stickor: Addi Lace 4mm. Använde magic-loop på båda paren. Kusinens stickades från skaftet och ned och mina från tån och upp. Jag behöver lära mig fler varianter på hälar när man stickar från tån och upp - några länktips?

Heldri tappar orken och går hay-wire vid fotosessionen

Stickupplevelse överlag: Raggi är ett riktigt bra raggsocksgarn tycker jag. Det är mjukt och lagom tjockt att sticka med och känns slitstarkt i sockorna. Det återstår att se hur kusinens sockor passar... Mina sitter helt perfekt i alla fall och jag använder dem ofta! Har jag tur räcker garnet till ett par korta restisar också. Jag tycker att kombinationen av det svarta, det vita och det spräckliga blev så himla snyggt. Aldrig förr har någon varit så löjligt stolt över ett par raggsockor...

Visst är det väl så

Jo då visst lever jag! Och mår oförskämt bra också faktiskt. För första gången sedan slutet av sommaren är både lusten, inspirationen, kreativiteten och orken på plats samtidigt. Därför stickar jag mest hela tiden och bloggar mest inte alls. Men rätt vad det är kommer det att komma bilder på färdiga verk, projekt under arbete och kanske en eller annan pulkabacke...

Snart ska jag prova skratt-yoga och jag känner mig uppfriskande skeptisk. Rapport kommer senare.

edit: I princip infriades mina fördomar om skratt-yogan men jag kan även se många fördelar med den, social träning t.ex. Att våga släppa fasaden och bara skratta hejvilt med främmande människor. Vad som var yoga-delen av skratt-yogan vet jag nog inte riktigt, men skratta det gjorde jag. Ömsom falskt och ömsom äkta. "Fake it 'till you make it" - som instruktören sa. Vi fick gå runt i salen och le mot varandra för att sedan hälsa på varandra med ett skratt. Vi skrattade med varandra, åt varandra och åt oss själva. Jag kommer definitivt att ge skratt-yogan några chanser till. Det var ingen fysisk träning men för att övervinna min blyghet och rädsla för främmande människor kan det nog vara mycket nyttigt

Stör ej

stickning pågår!

restgarnsraggisarna är färdiga och jag har kommit en bra bit på Feather and fan shawl ur Folk Shawls.

Så stör mig inte - jag stickar!

Känslor

Förvåning

besvikelse

ilska

upprördhet

tveksamt accepterande

Nu ska jag försöka mitt yttersta för att njuta av helgen och inte tänka på nästa vecka. Nästa vecka ska vi tydligen skriva om väldigt mycket av vår uppsats för att få den godkänd... Konstigt att handledare och examinator kan tycka så olika...

Nålbindningens finesser

Söta vätten höll på att frysa ihjäl i sin vättehåla på landet. Till råga på allt hade hon slitit stora hål på "trampdynan" till de sockor jag nålbundit åt henne i födelsedagspresent för några år sedan. När hon ynklig ringde och sa " Jag fryser" var jag inte sen att erbjuda en soffa med filtar, te och film. Dessutom kunde hon ju passa på att få sockorna lagade samtidigt.

(Ursäkta den skarpa blixtbilden)

När jag lyckats avlägsna allt utslitet garn var det rejält stora hål i sockorna. I normala fall skulle jag ha bundit fram och tillbaka i hålet och lagat det på så sätt. Här krävdes dock brutalare metoder.

(Återigen blixt och dålig färgåtergivelse)

Saxen togs fram och jag klippte hejdlöst rakt över sockan och fick därmed bara kraftfullt garn kvar. Detta resulterade som synes i att tådelen separerades från resten av sockan. En av alla praktiska aspekter med nålbindning är just att det inte repar upp sig. Därför går det alldeles utmärkt att klippa i plagg som är nålbundna. De stygn som klipps av går lätt att lossa men sen repar inget mer upp sig. Jag nålband sedan på nytt de varv som blivit bortklippta. Eftersom sockorna från början är bundna från tån och upp sömade jag även denna gång från tån. (Ingen blixt men inte särskilt bra färgåtergivelse ändå)

När tådelen var tillräckligt lång lade jag nålbindningsnålen åt sidan och tog fram en något nättare nål med trubbig spets. Med låsstygn eller langettstygn sydde jag sedan ihop tådelen med resten av foten. Detta hade nog gått att få helt osynligt om jag vänt ut och in på sockorna först men jag misstänkte att de "knutar" som blir i sömmen snabbare skulle plattas till och kännas mindre om de var på utsidan av sockan istället för på insidan. Tyvärr blev det ingen bild på de färdiglagade sockorna eftersom Vätten hade bråttom hem för att elda upp värme i sitt bo inför natten.

Jag ska dit - ska du?

Sonisphere Festival

På väg hem från Åsa och Retro i söndags diskuterade Sambon och jag sommarens planer. Vår slutledningsprocess bestod av 6 led:

Led 1: Vi konstaterade att Peace & Love faktiskt inte har särskilt intressanta band i år.
Led 2: Vi konstaterade att vi kan hälsa på Hårdrockaren i Borlänge vilken helg som helst och då faktiskt hinna umgås mer med honom än vi skulle ha gjort på festival.
Led 3: Vi konstaterade att om vi skippar Peace & Love som en logisk följd av led 1 och 2 har vi råd att åka på Sonisphere Festival som har en schysst lineup.
Led 4: Vi konstaterade att vi därmed skulle få 1000 kr över eftersom Sonisphere biljetterna är billigare än P&L biljetterna.
Led 5: Vi konstaterade att vi då gott och väl har råd att förnya våra pass.
Led 6: Vi konstaterade att med förnyade pass blir det mycket billigare att åka till Tallinn än vad det var förra gången.

Igår köpte vi våra biljetter till festivalen, inom en snar framtid ska vi få tummen ur och ordna pass. Sen är det bara att börja peppa alla föreningsmedlemmar i hopp om att bli ett helt gäng som drar iväg.

Självspräcklade

Randiga strumpor

Mönster: Knee socks! Av Diana Parrington. Modellen stickas från tån och hälen görs med hjälp av förkortade varv. Samma mönster använde jag till de rockigt röd och svart randiga knäsockorna som blev klara i maj 2009 men som fortfarande väntar på att få alla trådar fästade...

Garn: Cortina, ett av garnerna jag fick i födelsedagspresent från Mammsen och Pappsen. Det var fyra nystan á 50 g i ett paket och till dessa alldeles lagom långa strumpor gick det åt lite mindre än 100 g. Alltså borde jag ha garn kvar till ett par knälånga om jag har tur. På garnbanderollen står det "Ull för strumpor" vilket jag gissar betyder att garnet är 100 % ull som på något vis är behandlat för att kunna maskintvättas (och det gick alldeles utmärkt på 40 gradigt ullprogram konstaterade jag idag).

Stickor: Addi Lace 3mm. Givetvis stickade jag båda strumporna på en gång med magic-loop. Varför inte liksom?

Stickupplevelse överlag: Mjukt garn, enkel modell att sticka. Jag stickade hälarna två gånger dock eftersom jag var lite för snabb första gången så att strumporna blev för små. Nu sitter de dock perfekt!

Ha förtröstan

Jag har ett FO att blogga sen några dagar tillbaka och vi fixade snöiga bilder igår morse. Men tiden räcke inte alltid. Igår spelade vi spel med Tokrake och Hattur och idag ska vi fara till Åsa och Retro för mer spel. Samtidigt är jag på sluttampen av raggsockarna, bara tån kvar, så jag har tagit med mig mer raggi för att kunna påbörja ett par restgarns raggi under dagen.

Ha förtröstan, snart kommer 2010 års första färdiga objekt att redovisas här.

Yatta!

(Som Hiro Nakamura skulle ha sagt.)


Det är inte perfekt på långa vägar, jag behöver träna mer på att byta håll på vridningarna. Jag måste lära mig förstå mönsterkonstruktionen samt hur man tolkar vridningsbetingade beskrivningar. Men jag gjorde det! Jag brickvävde! Yatta!


Allt tack vara E-Zignz utmärkta bloggkurs i brickvävning. Hade det inte varit för den så hade det nog dröjt en bra stund innan jag försökt mig på det "omöjliga".

Paradis-Oskar

Årets första färdiga projekt sitter som en smäck på fötterna! Varm och go i yllestrumpor och microfleece-underställ stickar jag raggsockar till den yngsta kusinen medan Rasmus på luffen precis började på tv. Och Paradis-Oskar är död, faktiskt. (Citat från Winnerbäcks låt Balladen om konsekvenser) Om ni inte har upptäck Allan Edwalls visor är det hög tid att göra det nu. Vill man inte gå direkt till källan kan man alltid lyssna på Stefan Sundströms skiva Sundström spelar Allan.

Nytt år, nytt decennium

Summering av stickåret 2009
Året ägnades till stor del åt koftor och sjalar: fem färdiga koftor ( Mr Greenjeans, Boobtulipboleron, FLS, Koftans kofta & Babykoftan) och en påbörjad tröja; fyra sjalar (Sagittaria, Tulpansjal, Laminaria & North Roe Shawl). Jag ökade andelen projekt som stickades till mig själv från 35,7 % år 2008 till 58,8 %. Denna procentsats kommer jag försöka arbeta vidare på under 2010! Då hösten bjöd på betydligt mycket mer skolarbete än jag någonsin hade befarat blev stickningen tråkigt nog eftersatt. När jag knappt hade tid, ork eller ro till att vara trevlig fanns det heller inte så mycket över till stickningen.

Mest använda
Det blir en jämn kamp mellan min mjuka underbara randiga Koftans kofta och mina lika mjuka och underbara North Roe shawl. Vinnaren blir:

Mest trevliga stickning
Det finns några att välja mellan! Koftans kofta i Operagarnet var så mjuk, så mjuk att sticka att den praktiskt taget stickade sig själv. Stulpen i samma garn var en fröjd. Laminaria är ett sjukt roligt mönster att sticka. Men vinnaren blir ett mjukt angoramerino från Stäket, ett lätt mönster som var tillräckligt varierande för att fortfarande vara roligt och resultatet den varma och flitigt använda North Roe shawl:


Mest troligt att repas
Ull och angora garnet jag köpte och växtfärgade var inte alls lika mjukt som jag hade trott och därför är Tulpansjalen hopplöst oanvänd, men vad ska man sticka av ett garn som sticks? Mr Greenjeans var ett trevligt första möte med en raglankofta stickad uppifrån och ner, jag gillar ullkänslan på det estländska garnet som gör koftan varm och go utan att vara särskilt stickig. Men koftan blev på tok för stor. Så (åter)"vinnaren" blir:


Årets lärdom
Magic-loop! Hur klarade jag mig innan? Sockor, pulsvärmare, vantar, ärmar - allt stickas numera två i taget på rundsticka. Aldrig någonsin mer Second Sock Syndrom!

Tankar kring stickåret 2010
Mer lärdom! Jag vill lära mig fler tekniker bland annat flerfärgsstickning. Sen vill jag även ta tag i fler typer av handarbete som jag låtit ta ett steg tillbaka till förmån för stickningen tidigare. Virkning och nålbindning ska få lite mer tid, likaså sömnaden. Dessutom försöker jag lära mig brickväva med hjälp av E-Zignz pedagogiska bloggskola!

Men först och främst vill jag att handarbetet ska vara lustfyllt och kravlöst!

Utöver detta förutspår jag att 2010 blir 30-årsfesternas år!