Borta bra men hemma bäst!

Fyra av murtornen i försvarsverket som omgärdar gamla stan

Nog är det trevligt att vara bortrest ibland men hemma är nog ändå alltid bäst! Det blev en ganska intensiv start på långhelgen med stressig inhandling av jeans till sambon och införskaffande av varsitt rosa pass.

Bussresan till Stockholm gick över förväntan, jag hann sticka 3 varv på min candleflame utan att bli det minsta åksjuk! Båtresan till Tallinn gick också bra, jag blev inte sjösjuk en enda gång (kors i taket) och hann sticka några varv på hjärtesjalen.

En fundering kring färjor: oavsett när de är byggda så har de en otroligt "tacky" 80-tals inredning som skriker disco möter dansband. Inte något som gör att jag känner mig hemmastadd direkt.

Tallinn var både vackert och slitet. Vissa delar var smakfullt restaurerade/bevarade medan andra var sorgligt för fallna.

Denna bild har jag valt att kalla "Putsväck"

Det var ganska stor nackspärrsvarning på Tallinn, dvs mycket att titta på. Hus, kyrkor, torn, träd, folk, dörrar, fönster, blommor - ibland var det så ögonen gick i kors!

Om du har planer på att åka till Tallinn och har den minsta tillstymmelse till historiskt-/medeltids-/lajv-/mat-/dryckes- intresse får du bara inte missa en måltid på Olde Hansa. Tre våningar av mycket vackert inredda lokaler (uppskattningsvis ca 300kvadratmeter) där bara trapphuset innehåller mer virke än ett medelsvenskt trähus. Gobelänger, ljuskronor och grova, trivsamt slitna trämöbler ger denna krog en näst intill oslagbar atmosfär.

Att bilden är så suddig måste bero på all kanel de hade i det vita vinet,
undrar om det är där uttrycket "att vara på kanelen" kommer ifrån
för det kan ju inte vara vinet i sig själv som snurrar till det...

När det blev dags att beställa mat överraskades vi av den mycket vackra menyn (i färg på pergamentsliknande papper och omslag i tjockt läder) som till råga på allt var på svenska då det krupit fram var vi kom ifrån. Menyn var inte bara väl översatt, den var lyriskt beskrivande och innehöll små förslag och rekommendationer. Det kändes lite underligt att beställa mat på svenska i Estland men det funkade. Jag kan inte tänka mig att besöka Estland/Tallinn igen utan ett besök på Olde Hansa och då kanske till och med hinna med en festmåltid som enligt menyn skulle ta mellan 2-3 timmar att avnjuta.

Vildsvinsgryta med saffranskryddat spältvete, plommonkompot, lingon,
surkål och ostkaka med oregano smakade mumsigt till det kanelkryddade vinet!

Det enda jag blev riktigt besviken över var hantverket. Visst det gick att köpa billiga linnedukar av fin kvalitet (något jag mycket väl kan tänka mig att göra någon annan gång då jag har ett hem som är mer passande för linnedukar) och det fanns väldigt fint och billigt smide (som jag också kan tänka mig när det där bättre lämpade hemmet finns) men det stickade hantverket lämnade mycket att önska. När stånd efter stånd och affär efter affär har exakt samma vantar och exakt samma mössor så kan jag inte annat än tro att allt var maskinstickat och det var jag ju inte på jakt efter. Jag såg ungefär ett tiotal garnnystan av trist, grå, ullstandard typ. Mössor och vantar var stickade i underbara färger som jag hemskt gärna skulle ha släppat hem några kassar med nystan av. Men som sagt, jag måste ha letat på totalt fel ställen. Nästa resa ska förberedas lite bättre på garnfronten så jag vet var jag ska gå för att hitta guldgruvorna!

Lite stickning på café hann jag också med innan det var dags att kliva på färjan igen för hemfärd. (Jodå, vi köpte nog allt lite likörer, estnisk vodka, whiskey och annat smått och gott, men det behöver vi ju inte prata om här i en "stickblogg" :) )

En av alla de tusentals små gränder och prång som finns i gamla stan i Tallinn

Och till alla er som undrade:
Inte behövde vi visa några pass inte!

Det var väl det jag visste, men om vi inte hade haft passen så hade säkert någon sur, omedgörlig gränsvakt dykt upp från ingenstans och krävt oss på dem!