Stickar på

Jag stickar ärmar med magic loop. Det ser ut som att jag började lite olika ur nystanen, den ena ärmen börjar mörkare än den andra. Men vad gör väl det? Lite liv kan vi kalla det.

I like it!

Lite ärmar och 17(?!) knappar på det här sen har jag en ny favorit att värma mig med.

Lean mean knitting machine

Om man stickar när man inte kan sova så går det undan med koftstickningen!

Aldrig en semla

Ja, alltså aldrig att jag äter semlor innan fettisdagen. Det går bara inte. Jag äter heller inte sådana där moderna påfund som choklad-, lakrits-eller hallonsemlor. Köpesemlor undviker jag faktiskt helt och hållet. Ska det vara semla så ska det smaka som det alltid gjort! Hembakade bullar, hemmagjord mandelmassa med ordentlig mandelsmak och lite grädde på toppen. Så gör mamma och så gör jag.

I år blev det mini-semlor, så kan jag ta två och njuta länge!

Ingen plan är så bra att den inte går att ändra!

Mitt estländska ullgarn är härligt rustikt! Tyvärr gjorde det sig inte riktigt som fiskstjärtar. Först funderade jag på om någon annan typ av spets skulle kunna fungera sen bestämde jag mig för att koftan kommer att se bäst ut med slätstickning. Det kommer att bli en riktig vardagskofta som jag troligtvis kommer att använda mycket!

Planen med fiskstjärtarna finns kvar men får nog bli i ett slätare garn.

Loppisfyndat

Igår tog jag en loppisrunda för första gången på länge. Mitt primära mål var att hitta två Anna Jansson böcker som jag saknar (Drömmar ur snö och Främmande fågel). Från den första loppisen fick jag med mig två fina bälten som kommer att förlänga livslängden på mina klänningar innan jag syr in dem. Jag hittade den perfekta party-handväskan, liten och rockig. Jag fyndade även en Stephen King bok på originalspråk.

På den andra loppisen hittade jag Främmande fågel, 9 böcker ur Raija-serien och det bästa av det bästa: Lilla Björn och lilla Tiger!

En ovanligt lyckad loppisrunda måste jag säga!

En kofta i februari

Jag har velat lite fram och tillbaka kring det här med koftstickning. Eftersom jag håller på att förminskar mig själv på ett ytterst positivt sätt, känns det inte så lockande att sticka just koftor. De kommer ändå vara för stora nästa höst, om allt fortsätter gå som det ska. Det är bland annat därför som ugglekoftan har tvärstannat. Det är varken något som jag tror mig vilja sticka flera gånger eller ett garn som tål att repas upp utan att förlora i utseende.

Att bara sticka småsaker eller sticka till andra fram till det att jag har nått målformen känns inte heller helt rätt. Så jag har funderat och klurat och stickat en himla massa pannband ;-)

Ska sanningen fram är jag väldigt sugen på att sticka just koftor, typiskt eller hur. När jag så repade upp Mr Greenjeans kom en kofta för mig, en kofta inspirerad av february lady sweater. Rätstickat ok och istället för spetsmönstret från FLS blir det fiskstjärtsmönstret ut Stickhandboken, knappar hela vägen och smalare ärmar än originalet.

Sambon kom med det avgörande argumentet: det är ju faktiskt februari ännu!

Så det kommer att bli en kofta i februari, sen får vi se hur den passar när jag väl är färdig med såväl den som mig.