Vad ska man sticka av det här?

Har 5 nystan av detta underbara handfärgade garn från Uruguay. Frågan är bara vad ska jag göra av det?

Först hade jag tänkt något i stil med den här men frågan är om jag verkligen använder sjalar. När sambon kommenterade det hela med att det kommer jag visst göra den dag jag har en vacker veranda att sitta på med en varm sjal svept om mig blev jag frestad igen. Sen har jag ju varit lite sugen på en candle flame, men vilket passar garnet bäst till? Eller passar det till något annat lite mer klädlikt?

Jag hinner nog grunna på det en stund till, jag har garn till en dragspelsbasker och ett gäng strumpor som jag kan sticka upp först så det är ju ingen panik. Men jag gillar ju att planera i förväg så jag kan gå och suga länge på karamellerna!

Just ja, den här väska var också del av julproduktionen.
Mönster från Garnstudio och stickad i Eskimo. Den var riktigt rolig att sticka, jag hade lite problem med att räkna ut antalet minskningar på slutet men det löste sig. På insidan har jag sytt ett foder med 2 fickor i ett mellanbrunt linne-viscose tyg jag hittat i förrådet.

Väskan blev mycket uppskattad av mottagaren, hon hade sett väskan under arbetetsgång och varit avundsjuk på den lycklige som skulle få väskan. Hon blev ganska överraskad när hon öppnade paketet!

Medan jag letade fodertyg till denna hittade jag ett rött tyg med gula franska liljor på som jag tror skulle bli väldigt vackert i en midnattsblå väska till mig själv. Ett projekt till att suga på som en mumsig ingefärskaramell.

"Skinn på näsan"

Egentligen borde min näsa vara djupt intryckt och mycket engagerad i Microeconomics boken vi läser i skolan, men den snorar så mycket nu så jag tar en liten blogg paus. (Ja, jag vet, undanflykter, undanflykter, men det är ju de jag är bäst på!)

Det var det där med att ha skinn på näsan. När jag hade mitt första jobb (som personlig assistent) hävdade en av de andra assistenterna att skinn på näsan minsann var något man förvärvade genom livet, dvs att man blir bättre och bättre på att säga ifrån och stå på sig. Jag varken höll med då eller nu. Det har gått snart 8 år sen vi hade den diskussionen och jag väntar fortfarande på det berömda skinnet.
Visst jag har blivit minimalt bättre på att säga till när det är något jag verkligen inte uppskattar, men den där som "alltid" hävdar sin rätt och försvarar sina åsikter i ur och skur är jag nog inte. Dels anser jag att det fina med principer (och åsikter) är att de kan revideras; övertala mig att jag har fel och jag kommer att betänka dina argument. Sen känner jag nog att jag är väldigt noga med vilka strider jag väljer. Jag måste inte alltid få som jag vill, om jag accepterar båda alternativen så spelar det egentligen inte jättestor roll vilket som "vinner".
Men en av de främsta anledningar till att jag konstant skrapar bort mitt skinn från näsan är nog att jag är rädd att såra andra. Vissa människor som kan upplevas som "rättfram" och "ha skinn på näsan", "utåtgående" och "sociala" upplever jag ofta som bulldozrar som inte bryr sig om ifall det de säger sårar någon annan. Deras vilja är lag och de som säger annat upplevs av bulldozrarna som dumma i huvudet. En sån människa vill jag aldrig bli!

Så länge jag är nöjd med min tillvaro och inte känner att något strider totalt mot mina uppfattningar- varför opponera sig?!

Här kommer den utlovade julklappsproduktionen från 2007:

Sambon fick sin julklapp väldigt tidigt i fjol, redan i oktober om jag inte minns fel, men kan man inte hålla sig så kan man inte. Det blev en barett (gigantisk basker) efter eget mönster baserat på ett mönster från Elsebeth Lavolds Vikingamönster i stickat. Jag är inte helt nöjd, den blev lite för veckad nertill och inte tillräckligt jämnt minskad på "plattan". Men Sambon är mycket nöjd och det är ju huvudsaken.

Ett par benvärmare till mor, dock är de på bilden lätt utspända av mina gigantvader. Mönster från garnstudio men stickade i något tokbilligt garn (kan ha varit Arctic) från Europris.





Bror hade länge klagat på alla mössor som finns i affärerna; antingen var de för tjocka eller för tunna; för tighta eller för lösa. Jag som försöker vara en "fearless knitter" bestämde mig givetvis för att skapa den ultimata mössan åt honom. Efter ett totalmisslyckat försök efter ett gratismönster (helt misslyckat var det dock inte, misslyckat som present till bror men ypperlig som tunn fin mössa att ha under cykelhjälmen till mig) hittade jag det camoflage färgade garnet på Ica och bestämde mig för att göra en egen modell. Enklast möjliga med bred resårstickning och bara några få varvs minskning på slutet blev perfekt. Som en liten bonus stickade jag även en halsduk. Mönster som inte syns alls på bilden är ifrån Bonniers stora bok om stickning och ska se ut som gåsögon eller romber. Dock fick jag skriva om mönstret för om jag stickade som det stod i mönstret fick jag bara en zickzack randig sjal och inte de snygga gåsögon jag ville ha. Så egentligen kan man ju säga att det är egen design på halsduken också.

Världens sötaste lilla farmor är ganska frusen av sig så till henne blev det en Möbius-sjal. Den blev nog "lite" för stor är jag rädd, jag t ror jag missbedömde min kära farmors litenhet. Sjalen är stickad i ett grå/lila garn från Ullcentrum (ett garn jag kvalitetsmässigt inte alls var nöjd med, det var jätteskört och gick av hela tiden) och ett effektgarn från drops (tror jag). Farmor gillade färgerna och jag tror att jag kanske borde försöka sticka en ny till henne i samma färger, men med något bättre passform. Den här passade väldigt bra på min mor som är lika yppig som jag...


Tredje gången gillt blev det i julkapp till min far. Första paret sockar jag nålband åt honom blev ganska långa från början och sedan bara växte de, en kombination av lös bindning och dålig kvalitet på garn gjorde även att de hade slitits ut onormalt fort. Par nummer två jag band till honom nådde aldrig hans fötter, när jag gjort klart hälen på de läckert jeansblå lovikka sockorna insåg jag att de skulle bli storlek 44 ungefär och min far har lika små 38-39or som jag så det blev ju ingen succé direkt. Så, tredje gången gillt och nu med en mycket estetisk svart/vit randning (om jag får säga det sälv) lyckades jag få till ett bar sockar i rätt storlek, bra passform och förhoppningsvis bra hållbarhet.

Dessutom fick sambon i julklapp att jag ska sticka en tröja åt honom. Mönstermässigt gjorde han ett mycket bra väl med Mixology från Son of Stitch ´n Bitch, ärmarna stickas uppifrån och ner vilket är en klar fördel om vi ska rätt passform till sambons aparmar. Men garnmässigt, jisses, bara Noro Silk Garden skulle gå på över 1000:- och jag tycker verkligen att han vore värd det, men de pengarna finns bara inte för att lägga på en tröja. Så om någon har ett förslag på substitutgarn till samma tröja vore jag överlycklig!

Funderingar och en spännande upplevelse

Är stickning en individ- eller lag"sport"? Konstig fråga eller hur?! Jag har funderat lite på varför jag har blivit så biten av att sticka. Förutom att jag gillar att faktiskt skapa något och se hur saker växer fram i mina händer så är stickning en väldigt praktisk hobby. Den kan utövas både som lagsport (tänk alla KAL och klubbar som finns där ute) och som individsport. Det jag verkligen gillar är att det går att vara socialt osocial; jag kan lätt ta med mig en stickning när jag och sambon ska besöka släkt och vänner. Det är inga som helst problem att till exempel både sticka och spela sällskapsspel samtidigt! Jag tror även att många därute håller med mig om att det är otroligt skönt att bara sitta i sin egna lilla värld och sticka, planera inför nästa projekt eller helt enkelt bara dagdrömma om stickning.

Nu över till den spännande upplevelsen! Efter att ha tassat till toan mitt i natten så tassade jag frysandes tillbaka till sängen där sambon trynade så sött. För att få lite värme men inte bli klibbigt överkokt placerade jag mina små fossingar mot hans fotsulor och det var då det hände; en varm känsla spred sig i hela kroppen, från fötterna upp genom benen ända till huvudet och med värmen följde en känsla av att allt som finns att lära sig om stickning var kunskap jag nu hade. Kan ni förstå vilken underbar upplevelse?!

Nästa gång ska jag försöka få upp lite mer bilder (jag har satt sambon i arbete med att snygga till bilderna lite) och så tror jag det kommer en liten fundering kring det där med att ha skinn på näsan.

Helg, underbara helg

Äntligen har veckan nått fredagen och det är dags för en ljuvlig helg igen. Veckan var ganska tuff med nya föreläsningar och mycket matte så nu ska det verkligen bli skönt att ta det lite lugnt. Jag har gjort klart allt skolarbete för den här veckan och förberett inför måndagen så jag kan med gott samvete ägna all uppmärksamhet åt annat (läs: stickning).

Arbetet med fina koftan fortskrider; snart är höger framstycke klart, då återstår bara en lätt korrigering av bakstycket samt två ärmar. Med tanke på att jag bara har 1 nystan kvar så är jag ytterst tveksam till att garnet räcker till ärmar, måste nog beställa mer. Som alla vet är det fysiskt omöjligt att bara beställa just precis det man egentligen borde, så det blir nog garn till sambons julklappströja och kanske... nej, sen får det vara bra! (jo visst, vi får väl se hur det blir med den saken).

Det kanske är dags att visa lite av det jag har gjort. Här kommer i alla fall en (ganska dålig, men ändå) bild på min första tröja.


Den är stickad efter mönstret på omlottkoftan ur Lene Holme Samsoes bok "Sticka - romantiskt, modernt och kvinnligt". Garnet är Karisma superwash färg nr 48, köpt i min LYS. Startdatum var 6/4 - 07 och slutdatum 3/5- 07. För att vara första tröjan och första försöket till att läsa mönster är jag ganska nöjd. Den blev lite för stor och jag är egentligen inte överförtjust i resår. Ska jag vara helt ärlig har jag ännu inte använt den, men bara jag får tid att göra om/sy fast den virkade kanten så den inte bubblar ut så mycket ska jag nog kunna tänka mig att börja använda den.

På den här sidan nyår har jag än så länge hunnit med 2 virkade sjalar och en stickad kejda. När jag hade påbörjat en grå sjal i mohair virkad efter ett mönster ur Allers:
kom jag på att min kusin snart skulle fylla år och att hon säkert skulle uppskatta en sjal, men definitivt inte en grå. Efter lite letande i mitt förråd av ärvda garner hittade jag ett riktigt läskigt grönt garn av någon mohair blandning. Perfekt! (Garnet låg i lådan som kunde ha varit märkt "Fula garner jag aldrig vill använda, men man kastar ju inte bort garn som kanske kan komma till användning trots sin fulhet" och är egentligen mycket mer tok-skrik-lysande grönt än bilden visar) Även om jag aldrig skulle använda den här färgen så passar den utmärkt på min kusin.

Till saken hör att även min andra kusin precis hade fyllt år och att de båda skulle gratuleras på samma dag. Det går emot mina principer att ge den ena något handgjort men inte den andra så det blev till att leta i garngömmorna igen. Med mönster från Knitty och 4-trådigt ullgarn från Europris snodde jag ihop kedjehalsduken jag varit så sugen på men inte stickat än:

Under kedjan skymtar en plommon/vinröd-isch slipover i drops Alpacka. Redan ganska välanvänd, jag kortade ner resåren och skippade glittertråden och blev därmed mycket nöjd. Startdatum 24/12-07 (japp man kan sticka på självaste julafton) och slutdatum 31/12-07 (och på nyårsafton också för den delen).

Nästa gång tänkte jag visa julklappsproduktionen för 2007 och kanske lite UFOn, till dess får ni hålla tillgodo med ett försmak av fina koftan:
Nu ska jag sätta mig i soffan, njuta av en kopp blåbär/lingon te och sticka klart framstycket.

En stressig dag

Jag hade stora planer för dagen: jag skulle hinna ladda upp en massa bilder på mina stickprojekt från kameran till datorn, skriva värsta bästa bloggen, diska, städa, tvätta, skura, damma och mycket mer. Nej, nu ljög jag. Förlåt! Jag visste redan från början att det här skulle bli en mycket stressig dag, så därför inledde jag den med att ta det lugnt. En skål havregrynsgröt med tranbär och en kopp kaffe framför morgonnyheterna medan tvättmaskinen brummade på i badrummet. Sedan några varv på fina koftans vänstra framstycke, som blev några till och bara några till tills framstycket var avmaskat, innan det var dags att cykla till skolan.

I skolan fick jag en smärre chock när jag insåg att kravet på matte C inte bara var för syns skull. De tror ärligt att jag kommer ihåg allt sånt trams som derivata och räta linjens ekvation. Tror bestämt att liten jag behöver en rejäl uppfräschning av ovan sagda trams för att det här ska gå vägen.

Efter skolan var det stressig mat och sedan möte inför konvent som föreningen medarrangerar. Där hann jag faktiskt lägga upp och sticka några varv på höger framstycke och dessutom få till ett riktigt bra knapphål för första gången. Jag har gjort knapphål förut men de har liksom alltid blivit lite knas, den här gången struntade jag i allt vad instruktioner heter och gjorde lite så där på en höft som jag tyckte verkade bra och då blev det toppen. Min höft rockar!

Så summa sumarum: alla tuffa bilder jag tänkt att ni skulle få se på både UFOn, FOn och fina koftan får vänta en stund till. Kanske ser morgondagen lite ljusare ut. Nu har jag inte tid med det här, jag MÅSTE sticka! (Det var inte meningen att bli så fyndig...)

Det första inlägget

Kors, året är 2008 och jag börjar blogga. Bättre sent än aldrig har jag hört men förr eller senare måste ju även jag släppa det stampade jordgolvet och ta min plats i evigheten.

Tanken med den här bloggen är att jag ska få en plats att dokumentera mina hantverk, både för egen del och för allmänhetens beskådan. Har man tur och jag känner mig filosofisk eller bara på ett "sånt där" humör så kommer det nog komma lite fundersamma tankar om det liv jag lever.

Vad lever jag för liv då? Jag studerar till ekonom och stickar. Det är de centrala punkterna i mitt liv just nu bortsett från min älskade sambo förstås.
Jag försöker umgås med vänner, något jag oftast gör via en förening som heter Sällskapet Stupa. Jag älskar att handarbeta och blir i det närmaste manisk när jag väl kommit igång med ett projekt. En Heldri utan ett pågående handarbetsprojekt är inte en riktig Heldri! När jag för ovanlighetensskull inte stickar, virkar eller nålbinder, läser jag gärna en bok eller två, ser skräck- eller fantasyfilm med min sambo eller spelar sällskapsspel i goda vännerslag.

Jag ska försöka uppdatera bloggen med bilder och text så ofta jag kan, men skolan kräver sin tid och det gör stickningen också!