Funderingar och en spännande upplevelse

Är stickning en individ- eller lag"sport"? Konstig fråga eller hur?! Jag har funderat lite på varför jag har blivit så biten av att sticka. Förutom att jag gillar att faktiskt skapa något och se hur saker växer fram i mina händer så är stickning en väldigt praktisk hobby. Den kan utövas både som lagsport (tänk alla KAL och klubbar som finns där ute) och som individsport. Det jag verkligen gillar är att det går att vara socialt osocial; jag kan lätt ta med mig en stickning när jag och sambon ska besöka släkt och vänner. Det är inga som helst problem att till exempel både sticka och spela sällskapsspel samtidigt! Jag tror även att många därute håller med mig om att det är otroligt skönt att bara sitta i sin egna lilla värld och sticka, planera inför nästa projekt eller helt enkelt bara dagdrömma om stickning.

Nu över till den spännande upplevelsen! Efter att ha tassat till toan mitt i natten så tassade jag frysandes tillbaka till sängen där sambon trynade så sött. För att få lite värme men inte bli klibbigt överkokt placerade jag mina små fossingar mot hans fotsulor och det var då det hände; en varm känsla spred sig i hela kroppen, från fötterna upp genom benen ända till huvudet och med värmen följde en känsla av att allt som finns att lära sig om stickning var kunskap jag nu hade. Kan ni förstå vilken underbar upplevelse?!

Nästa gång ska jag försöka få upp lite mer bilder (jag har satt sambon i arbete med att snygga till bilderna lite) och så tror jag det kommer en liten fundering kring det där med att ha skinn på näsan.