"Skinn på näsan"

Egentligen borde min näsa vara djupt intryckt och mycket engagerad i Microeconomics boken vi läser i skolan, men den snorar så mycket nu så jag tar en liten blogg paus. (Ja, jag vet, undanflykter, undanflykter, men det är ju de jag är bäst på!)

Det var det där med att ha skinn på näsan. När jag hade mitt första jobb (som personlig assistent) hävdade en av de andra assistenterna att skinn på näsan minsann var något man förvärvade genom livet, dvs att man blir bättre och bättre på att säga ifrån och stå på sig. Jag varken höll med då eller nu. Det har gått snart 8 år sen vi hade den diskussionen och jag väntar fortfarande på det berömda skinnet.
Visst jag har blivit minimalt bättre på att säga till när det är något jag verkligen inte uppskattar, men den där som "alltid" hävdar sin rätt och försvarar sina åsikter i ur och skur är jag nog inte. Dels anser jag att det fina med principer (och åsikter) är att de kan revideras; övertala mig att jag har fel och jag kommer att betänka dina argument. Sen känner jag nog att jag är väldigt noga med vilka strider jag väljer. Jag måste inte alltid få som jag vill, om jag accepterar båda alternativen så spelar det egentligen inte jättestor roll vilket som "vinner".
Men en av de främsta anledningar till att jag konstant skrapar bort mitt skinn från näsan är nog att jag är rädd att såra andra. Vissa människor som kan upplevas som "rättfram" och "ha skinn på näsan", "utåtgående" och "sociala" upplever jag ofta som bulldozrar som inte bryr sig om ifall det de säger sårar någon annan. Deras vilja är lag och de som säger annat upplevs av bulldozrarna som dumma i huvudet. En sån människa vill jag aldrig bli!

Så länge jag är nöjd med min tillvaro och inte känner att något strider totalt mot mina uppfattningar- varför opponera sig?!

Här kommer den utlovade julklappsproduktionen från 2007:

Sambon fick sin julklapp väldigt tidigt i fjol, redan i oktober om jag inte minns fel, men kan man inte hålla sig så kan man inte. Det blev en barett (gigantisk basker) efter eget mönster baserat på ett mönster från Elsebeth Lavolds Vikingamönster i stickat. Jag är inte helt nöjd, den blev lite för veckad nertill och inte tillräckligt jämnt minskad på "plattan". Men Sambon är mycket nöjd och det är ju huvudsaken.

Ett par benvärmare till mor, dock är de på bilden lätt utspända av mina gigantvader. Mönster från garnstudio men stickade i något tokbilligt garn (kan ha varit Arctic) från Europris.





Bror hade länge klagat på alla mössor som finns i affärerna; antingen var de för tjocka eller för tunna; för tighta eller för lösa. Jag som försöker vara en "fearless knitter" bestämde mig givetvis för att skapa den ultimata mössan åt honom. Efter ett totalmisslyckat försök efter ett gratismönster (helt misslyckat var det dock inte, misslyckat som present till bror men ypperlig som tunn fin mössa att ha under cykelhjälmen till mig) hittade jag det camoflage färgade garnet på Ica och bestämde mig för att göra en egen modell. Enklast möjliga med bred resårstickning och bara några få varvs minskning på slutet blev perfekt. Som en liten bonus stickade jag även en halsduk. Mönster som inte syns alls på bilden är ifrån Bonniers stora bok om stickning och ska se ut som gåsögon eller romber. Dock fick jag skriva om mönstret för om jag stickade som det stod i mönstret fick jag bara en zickzack randig sjal och inte de snygga gåsögon jag ville ha. Så egentligen kan man ju säga att det är egen design på halsduken också.

Världens sötaste lilla farmor är ganska frusen av sig så till henne blev det en Möbius-sjal. Den blev nog "lite" för stor är jag rädd, jag t ror jag missbedömde min kära farmors litenhet. Sjalen är stickad i ett grå/lila garn från Ullcentrum (ett garn jag kvalitetsmässigt inte alls var nöjd med, det var jätteskört och gick av hela tiden) och ett effektgarn från drops (tror jag). Farmor gillade färgerna och jag tror att jag kanske borde försöka sticka en ny till henne i samma färger, men med något bättre passform. Den här passade väldigt bra på min mor som är lika yppig som jag...


Tredje gången gillt blev det i julkapp till min far. Första paret sockar jag nålband åt honom blev ganska långa från början och sedan bara växte de, en kombination av lös bindning och dålig kvalitet på garn gjorde även att de hade slitits ut onormalt fort. Par nummer två jag band till honom nådde aldrig hans fötter, när jag gjort klart hälen på de läckert jeansblå lovikka sockorna insåg jag att de skulle bli storlek 44 ungefär och min far har lika små 38-39or som jag så det blev ju ingen succé direkt. Så, tredje gången gillt och nu med en mycket estetisk svart/vit randning (om jag får säga det sälv) lyckades jag få till ett bar sockar i rätt storlek, bra passform och förhoppningsvis bra hållbarhet.

Dessutom fick sambon i julklapp att jag ska sticka en tröja åt honom. Mönstermässigt gjorde han ett mycket bra väl med Mixology från Son of Stitch ´n Bitch, ärmarna stickas uppifrån och ner vilket är en klar fördel om vi ska rätt passform till sambons aparmar. Men garnmässigt, jisses, bara Noro Silk Garden skulle gå på över 1000:- och jag tycker verkligen att han vore värd det, men de pengarna finns bara inte för att lägga på en tröja. Så om någon har ett förslag på substitutgarn till samma tröja vore jag överlycklig!