Vissa dagar när postboxen ska tömmas är det mest pest och pina, eller räkningar som det också heter. Lite direktreklam och en och annan tidning. Andra dagar är det en fröjd när luckan öppnas och innehållet avslöjas. Idag låg en stor påse med garn från Cinas garn och väntade på mig. Tyvärr är inte ett enda nystan till mig men de var fina att klämma lite på innan de ska packas om för att skickas till hemlisen.
Dessutom fanns ett stort vitt kuvert adresserat till både mig och Sambon. "Ett litet julkort...eller nåt" var det enda som stod på baksidan och jag kunde inte riktigt placera handstilen. Eftersom jag inte kan hejda mig när det gäller såna här saker slet jag upp kuvertet innan Sambon kommit hem.
Och alldeles varm om hjärtat och lite fuktig i ögat blev jag! Finaste, underbara, älskade vätten vill ta med mig och Sambon på resa i maj nästa år. Vätten vill fira sin stora födelsedag tillsammans med oss, med vandring och övernattning under stjärnorna. Vackra vyer utlovas och sällskapet blir garanterat trevligt! Åh, vilken underbar idé av söta vätten. Tänk att få tre hela dagar att bara umgås, upptäcka naturen och snacka skit i ett sånt formidabelt sällskap. Jag får "killidillfrossa och akut varsel i benstommen" bara jag tänker på det!
Skulle välstånd räknas i form av fantastiska vänner är jag så oförskämt förmögen att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Sanna cardigan
4 veckor sedan
5 kommentarer:
Det verkar spännande.
Woho!! Underbara vänner växer inte på träd!
4U2: minst sagt! Nästan så jag önskar att det var maj nu.
Malin:Nej, det gäller att vara rädd om dem när man väl lyckats fånga dem.
Håller med dig, systra mi ;)
Du är rar du Å!
Skicka en kommentar