Igår var jag på Möten med författare; Unni Drougge var i stan och pratade bort en dryg timma. Föreläsningen med rubriken "Litteraturen och sanningen" var skaplig och väckte stundtals skratt, stundtals eftertanke och stundtals, ja, stundtals kändes hon lite lätt bitter.
Föreläsningen fokuserade kring hennes två senaste böcker "Boven i mitt drama kallas kärlek" och "Bluffen" och den debatt de väckt respektive inte väckt. Många punkter var klart intressanta, som att kvinnors privatliv ska undersökas och fläkas ut i media medan mäns privatliv är just privat,som att kvinnor generellt sett skriver "bekännelser" om sina "nederlag", medan män skriver "memoarer" om sina "triumfer"och "erövringar", som funderingen kring hur Liza Marklund rättfärdigar att vara knuten till en agent som dömts för kvinnomisshandel. Men det kändes som att Drougge i alldeles för stor utsträckning hängde upp sig på det "författargräl" som skett i media mellan henne och Jan Guillou. Jag hade snarare önskat att mer tid tillägnats Drougges författarskap som helhet. Hur känner hon för sina böcker? Hur har läsarna respektive kritiker/media mottagit böckerna? Vad planerar hon härnäst? Och så vidare... Överlag var det ändå en skaplig föreläsning, lite stelt i början innan både Drougge och publiken blivit varma i kläderna men sedan intressant och underhållande.
Nu väntar jag på att Bluffen ska komma ut i pocket.
Dyllingen balaklava
5 veckor sedan
2 kommentarer:
Trist att hon inte gjorde en positivare föreläsning. Hade ändå varit roligt att följa med. Det får bli nästa gång.
Jag håller med dig, det är ju sånt man vill veta när man är där, och att det genomsyras av positivitet (felstavat kan hända) rakt igenom!! =)
Skicka en kommentar