Nej, när det kommer till stickning och uppstartandet av nya projekt så saknar jag nog självbehärskning. Igår satt jag och sambon och tittade på film. Plötsligt känner jag hur det börjar klia i fingrarna och jag får en vision av hur perfekt ett av mina restgarner skulle passa i en calorimetry. "Du får pausa, jag måste leta på ett garn!" Sambon har nog sedan länge vant sig vid mina ryck, även om han kan sucka lite ibland. Så jag sprang ut på balkongen, jag förvarar lite av mitt garn där sedan den otäcka invasionen, letade fram rätt påse och kunde glatt sätta mig i soffan och lägga upp till en solnedgångs calorimetry.
Jag älskar såväl färgskiftningarna som graden av lanolin i det regnbågsfärgade pride-garnet. Det är ett estländskt garn som jag köpte i Visby för en himla massa år sedan. Jag stickade en bolero till mamma för någon jul sedan och nu återstår att se hur mycket resterna räcker till.
Sanna cardigan
4 veckor sedan
2 kommentarer:
Riktigt fina färger!
Ja, det är ett alldeles fantastiskt garn som jag gillar mer och mer. Typiskt att jag snart har slut på det...
Skicka en kommentar