Rent teoretiskt

Rent teoretiskt skulle jag kunna vara klar med filten till brorsbarnet Bönan nu. Det är sjukt lite kvar, en uggla ska sys fast och lika så rötterna. Alla andra trådar är fästade, bården är stickad och fastsydd. Med tanke på allt jag har stickat är det som kvarstår mikroskopiskt. En piss i havet eller en fis i rymden.

Men...

Jag är tom.

Ingen ork, ingen lust, ingen inspiration, inget driv, inget alls.

Jag vill ligga kvar under täcket, gå i ide, sova, blunda, gömma mig.

Att söka jobb efter jobb, försöka motivera och övertyga om att just jag är rätt person för jobbet, tär på krafterna. Känslan av att det ändå inte spelar någon roll vad jag skriver i ansökan, hur positiv, flexibel och kunnig jag än framhåller mig som, kommer jobbet likt förbaskat gå till någon som har det jag saknar. Erfarenhet. Moment 22 om något. Utan erfarenhet inget jobb, utan jobb ingen erfarenhet.

Lägger man till oron för framtiden, för ekonomin, för sambon (som till motsats har alldeles för mycket jobb), är det starkt att faktiskt stå emot önskan att få ligga kvar under täcket. 

Nej, jag är väl kanske inte på topp just nu...  Men...

Men...

Jag väljer ändå att tro på att det någon gång kommer att ljusna. Kanske inte idag, eller imorgon, kanske inte nästa vecka eller ens denna månad. Men jag vet att jag kan klara av de jobb jag söker, jag vet att jag är duktig på ekonomi och redovisning.Och framför allt - jag vet att jag kommer att lyckas skaffa mig ett jobb jag med!

(Men jag väljer att just ikväll låta bli att sy fast rötterna...)

En fundersam dag

Inom nationalekonomin talar man ofta om homo economicus, en modell som framhåller människan som en extremt kalkylerande och nyttomaximerande individ med självintresset i fokus. 

Idag funderar jag kring skillnaden mellan att vara egoistisk och att vara egocentrisk. Jag kan tycka att det finns en skillnad men att karaktärsdragen ofta går hand i hand. Den som är egoistisk och fokuserar på egen vinning är ofta även egocentrisk och talar mest om sig själv. En dialog blir mer lik en monolog där ingen tanke finns på att motparten också har tankar, känslor, upplevelser, glädje och sorg. En egoist är motsträvig till göra något som hjälper andra när jaget redan är försett. 

Måste en egoist alltid vara egocentrisk? Är en självupptagen människa per definition egoistisk? Kanske tar det längre tid att genomskåda en utåtriktad egoist än en självcentrerad dito...

Jag funderar även kring skillnaden mellan att säga att man ska göra något och att faktiskt göra det. En enorm skillnad. Det tidigare är väldigt enkelt medan det senare kräver mer arbete. I dessa tankar ryms även funderingar kring prioriteringar, förmågan att ta egna initiativ, att visa omtanke och respekt för sina medmänniskor. Kopplar jag samman mina funderingar kan jag rent teoretiskt förstå att egoisten prioriterar sig själv, främst tar initiativ som gynnar jaget och sällan har förståelse, omtanke eller respekt för sina medmänniskor.

Trots att jag rent teoretiskt förstår detta kommer jag nog aldrig att sluta förvånas.

Det gäller att rannsaka sig själv med jämna mellanrum.
Hur ofta maler jag på om mig själv i ett samtal och hur ofta frågar jag dig hur du har det?
Håller jag det jag har lovat?
Gör jag min del, mer än min del eller mindre än min del?
Är mina prioriteringar förenliga med de förväntningar som finns på mig?
Har jag rimliga förväntningar på andra?
Är jag respektfull i mitt hanterande av andras tid?