Inom nationalekonomin talar man ofta om homo economicus, en modell som framhåller människan som en extremt kalkylerande och nyttomaximerande individ med självintresset i fokus.
Idag funderar jag kring skillnaden mellan att vara egoistisk och att vara egocentrisk. Jag kan tycka att det finns en skillnad men att karaktärsdragen ofta går hand i hand. Den som är egoistisk och fokuserar på egen vinning är ofta även egocentrisk och talar mest om sig själv. En dialog blir mer lik en monolog där ingen tanke finns på att motparten också har tankar, känslor, upplevelser, glädje och sorg. En egoist är motsträvig till göra något som hjälper andra när jaget redan är försett.
Måste en egoist alltid vara egocentrisk? Är en självupptagen människa per definition egoistisk? Kanske tar det längre tid att genomskåda en utåtriktad egoist än en självcentrerad dito...
Jag funderar även kring skillnaden mellan att säga att man ska göra något och att faktiskt göra det. En enorm skillnad. Det tidigare är väldigt enkelt medan det senare kräver mer arbete. I dessa tankar ryms även funderingar kring prioriteringar, förmågan att ta egna initiativ, att visa omtanke och respekt för sina medmänniskor. Kopplar jag samman mina funderingar kan jag rent teoretiskt förstå att egoisten prioriterar sig själv, främst tar initiativ som gynnar jaget och sällan har förståelse, omtanke eller respekt för sina medmänniskor.
Trots att jag rent teoretiskt förstår detta kommer jag nog aldrig att sluta förvånas.
Det gäller att rannsaka sig själv med jämna mellanrum.
Hur ofta maler jag på om mig själv i ett samtal och hur ofta frågar jag dig hur du har det?
Håller jag det jag har lovat?
Gör jag min del, mer än min del eller mindre än min del?
Är mina prioriteringar förenliga med de förväntningar som finns på mig?
Har jag rimliga förväntningar på andra?
Är jag respektfull i mitt hanterande av andras tid?
5 kommentarer:
För mig ligger nog skillnaden mellan egoism och egocentrism i hur man ser på andra. Är man egoistisk så inser man att andra får mindre om jag får mer men man tycker att det är rättfärdigt av någon anledning. Om man är egocentrisk så finns liksom inte perspektivet med andra med alls på kartan. Lite som en jag känner som justerade speglarna i bilen så att hen skulle kunna se bra från passagerarsätet, fastän det var jag som skulle köra!
Mycket bra funderingar! Om fler la ner lite tid på att fundera på sådant skulle världen bli bättre tror jag. =)
Nika: Vilket fokus på trafiksäkerhet personen i fråga måste ha haft också, alla vet ju att det är bättre om den utan pedaler och ratt reagerar i trånga situationer. *ironi* Det finns verkligen folk till allt!
disa: Absolut, det är ju så himla lätt att vara uppslukad av den egna situationen och jag tror det är klokt att försöka se sig själv utifrån ibland. Givetvis har alla bra och mindre bra sidor, men om man aldrig ens reflekterar över de sämre hur ska man någonsin kunna utvecklas och bli en bättre medmänniska?
Personen ifråga var helt oförstående inför att vi båda skulle se olika perspektiv ifrån olika platser i bilen så det var anmärkningsvärt att jag hade speglarna på ett sånt sätt att hen inte hade bra sikt. (Personen har fortfarande inte eget körkort och det är kanske lika bra). Det här är en person som hellre låter andra ta plats och omtänksamt intresserar sig för hur andra har det än att själv stå i centrum, men som kan vara förvånande egoistisk och egocentrisk när det gäller praktiska saker. Ju mer jag tänker på det desto mer övertygad är jag om att egoism och egocentrism är svåra etiketter att sätta på andra rakt av. Vissa är nog ganska extrema men för de flesta av oss är det kanske mer situationsbundet?
Nika: Jo, tack och lov är det få människor som är rakt igenom egoistiska. Enligt Kant är ju dock altruism en motsägelse i sig själv då även den mest godhjärtade handling kan ses som självisk. Minns Vänner-avsnittet där Joey menar att sann altruism inte finns och Phoebe försöker motbevisa honom, men misslyckas.
Skicka en kommentar