Rent teoretiskt skulle jag kunna vara klar med filten till brorsbarnet Bönan nu. Det är sjukt lite kvar, en uggla ska sys fast och lika så rötterna. Alla andra trådar är fästade, bården är stickad och fastsydd. Med tanke på allt jag har stickat är det som kvarstår mikroskopiskt. En piss i havet eller en fis i rymden.
Men...
Jag är tom.
Ingen ork, ingen lust, ingen inspiration, inget driv, inget alls.
Jag vill ligga kvar under täcket, gå i ide, sova, blunda, gömma mig.
Att söka jobb efter jobb, försöka motivera och övertyga om att just jag är rätt person för jobbet, tär på krafterna. Känslan av att det ändå inte spelar någon roll vad jag skriver i ansökan, hur positiv, flexibel och kunnig jag än framhåller mig som, kommer jobbet likt förbaskat gå till någon som har det jag saknar. Erfarenhet. Moment 22 om något. Utan erfarenhet inget jobb, utan jobb ingen erfarenhet.
Lägger man till oron för framtiden, för ekonomin, för sambon (som till motsats har alldeles för mycket jobb), är det starkt att faktiskt stå emot önskan att få ligga kvar under täcket.
Nej, jag är väl kanske inte på topp just nu... Men...
Men...
Jag väljer ändå att tro på att det någon gång kommer att ljusna. Kanske inte idag, eller imorgon, kanske inte nästa vecka eller ens denna månad. Men jag vet att jag kan klara av de jobb jag söker, jag vet att jag är duktig på ekonomi och redovisning.Och framför allt - jag vet att jag kommer att lyckas skaffa mig ett jobb jag med!
(Men jag väljer att just ikväll låta bli att sy fast rötterna...)


