I väntan på det där marmeladreceptet som aldrig dök upp började de söta små plommonen helt oförskämt att ruttna. Ve och fasa - så kan vi inte ha det! Här fick höften rycka in i stället. Att kärna ur och skala plommonen ska tydligen ge godast resultat (och brunast fingrar) hade jag lyckats läsa mig till på nätet. Lite socker, eller rättare sagt en hel del syltsocker och lite vaniljsocker i brist på den vaniljstång de inte hade i affären. Koka, koka, koka. 1 dl mörk rom och koka, koka, koka. Hur konsistensen ser ut vet jag inte än eftersom marmeladen alldeles precis blev upphälld i varma burkar men smaken - oh, smaken... mmm...himmelsk!
Annars skäms jag mest lite för att jag bloggar så lite just nu. Det har varit lite mycket i skolan så det har varken funnits ork, lust eller tankeförmåga. Inte vågar jag lova bot och bättring än heller.
Dyllingen balaklava
1 månad sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar