Idag firar Sambon och jag nio år tillsammans. Men så mycket firande tycks det inte bli.
Jag har varit på skolan mellan kl. 07.45 och 18.45 med 10 minuter lunch som enda rast vid kl. 16.00. Inlämningsarbetet i form av bokföring, bokslut och årsredovisning tar sin tid. Att läraren hela tiden påpekar hur långt hon tycker att alla borde ha kommit och att vi nog får räkna med att sitta på kvällar och helger hjälper inte humöret.
Det är bara att konstatera att jag och den älskade Långeman inte kommer orka laga till vår festmiddag (gåva från Farbror Gudfadern från i julas) utan får nöja oss med pizza från den lokale pizzabagaren. Inte ens en kladdkaka till efterrätt kan vi göra eftersom margarinet är slut och det är för tidskrävande att ta sig iväg till en affär. Snyft. Tur att vi har varandra!
Nio år, det är inte fy skam. Bra har de varit också!
Tillägg: Dessutom har jag förlagt mina hjälpstickor och kan inte tröst-sticka på just den stickningen jag vill sticka på. *snyft*
Dyllingen balaklava
5 veckor sedan
2 kommentarer:
Stackare... ni kan inte fira ordentligt lite senare då?
jo, det går ju så klart. Men det är ju inte riktigt samma sak som att fira på den faktiska dagen...
Skicka en kommentar