Ett projekt blir till - part 4

Del 1, Del 2 och Del 3


En obotlig optimist är vad jag är! En mindre positiv person hade nog gömt de gula nystanen längst ned i garnlådan och aldrig tagit fram dem igen, men inte jag. Det är möjligt att min optimism fick lite hjälp på traven av att jag försöker omfamna färger och bryta min historiska trend att mest bara bära svart. Hur som helst började den kreativa delen av hjärnan att gå för högvarv. Vad kan jag göra med 2hg kycklinggult entrådigt ullgarn?

Kanske en sjal?
Ganska ofta när jag funderar på olika lösningar har jag en tendens att göra det högt, jag säger helt enkelt det jag tänker. Så också denna gång.

Jag: En knalligt gul sjal skulle ju kunna matcha de gula strumpbyxorna med svarta prickar. Det skulle ju kunna vara riktigt läckert till en svart klänning.

Sambon: Då skulle du ju kunna göra svarta blommor på sjalen också.

Jag: Åh, vilken bra idé. Virkade svarta blommor som jag syr fast. Jag har ju svart elegant kvar som skulle funka bra. Shit, vilket team vi är!

Och så en highfive på det.

Sen skissade jag lite på våra idéer:

Inköpslistan till förra årets glöggmys skymtar igenom pappret.
Hög tid att börja fundera på årets julstök, advent är ju alldeles om hörnet!

 Jag har börjat sticka på sjalen och så här såg det ut när jag den 2:a november kollade hur svart elegant skulle passa ihop med det kycklinggula gästrike.

Och så kan förloppet se ut när ett projekt blir till! När ett felköp förvandlas till rätt med hjälp av lite kreativt tänkande och optimism. Vad triggar igång din skaparglädje?

Shopping

Det var ju födelsedagsfirande förra helgen och årets tema på presenter tycks ha varit BIY* och inte mig emot. Pengar är aldrig fel och halva nöjet för mig blir att klura på vad jag ska köpa. Ekonomen i mig kommer fram och jag kollar priser, värderar sakers värde i termer av engångs/flergångsnöje och gör avvägningar mellan vad jag behöver och vad jag vill ha.

I torsdags gav jag mig ut på en shoppingrunda med "vill ha"-tema. Med mig hem hade jag:

Mönster till skjortklänning, bolero med krage och skjortor/blusar. Perfekt när jag ska förska få något sytt av döskalletyget från i somras. Dessutom slog jag till på en magnetisk nåldyna jag funderat över länge samt två fina satinband i rött och vinrött. Nu ska bara sömnadsinspirationen infinna sig!

Julkulor av Arne & Carlos var jag sugen på redan förra året när den kom på norska men då valde jag att lägga pengarna på annat. Nu har boken kommit på svenska och fanns till rabatterat pris på en av bokhandlarna så då slog jag till. Det är en charmig bok, kanske något repetitiv men väldigt överskådlig med tydliga och enkla beskrivningar med vackra bilder som inspirerar. Nån jul ska jag ha en gran med bara hemstickade kulor, röda band, kristyränglar och pepparkakor!

Sen kände jag att jag behövde något som inte var hantverksrelaterat alls. Även om jag alltid väntar till pocketutgivningen så brukar jag se till att läsa Unni Drougges böcker. Ska bli kul att se om jag gillar Bluffen, med några undantag så brukar jag ju uppskatta hennes böcker. Johan Theorin skriver spännande romaner med mystiska inslag, jag hoppas få lika svårt att lägga den ifrån mig som jag hade med Skumtimmen, Nattfåk och Blodläge. Boken om svampar tar, till skillnad från den svampbok jag redan har, upp ätliga såväl som oätliga svampar. Mycket praktiskt när jag ska försöka hitta svampar att färga med nästa höst, för nu är väl ändå svampsäsongen över för i år (hmm det gick visst sådär med att köpa sånt som inte var hantverksrelaterat alls, det är nog bara att inse att hantverk är en väldigt stor del av mitt liv).

*BIY - Buy It Yourself, ordlek med konceptet DIY - Do It Yourself

Ett projekt blir till - part 3

Del 1 hittar du här och del två här

Tillbaka på ruta ett var det. Lite som att gå direkt till fängelset utan att passera Gå.

Känslan av att ha köpt helt fel garn som inte passar det beställda projektet och därmed inte borde belasta beställarens konto (överenskommelsen gällde arbetskostnad + material) var misstänkt lik känslan av förtvivlan.  Men då är det ju tur att jag är en i grunden obotlig optimist som tillsammans med min sambo utgör ett oslagbart team!

Det natur/beige fuga garnet var ju faktiskt väldigt trevligt att nålbinda med och visst vore det väl trevligt med ytterligare ett par sockor till mig själv. Är sockorna ändå till mig kan jag ju även testa att växtfärga dem vid tillfälle, då spelar det ju ingen större roll om färgen inte fäster eller inte får önskad färg. Här ber jag att få återkomma med vidare färgfunderingar när projektet vuxit till sig lite, än så länge har det inte vuxit så mycket sen sist:

Det gula garnet då?

Hur ofta klär sig en Heldri i gula kläder? Hittills aldrig är väl ett rakt och enkelt svar.
Men vad har det oslagbara teamet Heldri och Långeman kommit på för genialisk plan som gör att inte ens ett kycklinggult garn blir bortkastade pengar?

fortsättning följer...

För att lugna

Tack för alla fina tips jag fått om senapsgula garner efter mina senaste inlägg! Från början hade jag rubrikidén "Fel blir rätt" och tanken med inläggen (två till väntar) är att beskriva hur inspiration kan väckas på de mest underliga vis bara man är lite finurlig och väljer att se möjligheter istället för problem!

Idag var jag in till min lokala garnaffär (som fått ny ägare med positivt resultat än så länge) och hittade det perfekta garnet till nålbindningsbeställningen. Tydligen hade väldigt många frågat efter just senapsgult sockgarn den senaste tiden, vilket jag även hört från andra garnbutiker (For The english gentleman: you´ll be very trendy in your mustard coloured socks!). När ägaren var på branschmässa i helgen och fick syn på senapsgula garner köpte hon på sig ett redigt lager. Extra tur för mig att en herre bad om att få gå före i kön medan jag stod med mina något för gula garner så jag kunde upptäcka korgen med perfekt senapsgult raggsocksgarn från Hjertegarn!

Inte den bästa av bilder, men ni ser färgen och att jag redan hunnit påbörja tåspetsarna på båda sockarna. Jag brukar försöka binda båda samtidigt för att få dem någotsånär lika. Jag använder aldrig mönster till nålbundet utan frihandsbinder utifrån de mått sockan/plagget ska ha. Dessutom binder jag alltid mina sockor från tån och upp, helt enkelt för att det passar mig bäst.

Ett projekt blir till - part 2

(del 1 finns att läsa här)

Jag satt där med två nystan entrådigt ullgarn i en kycklinggul färg och fyra nystan natur/beige sockgarn (fuga: 50% ull, 50% akryl) och kände hopplösheten smyga sig på.

Jag började nålbinda en tåspets med två trådar av det kycklinggula garnet. Försökte intala mig att det visst blir bra, jag får väl erbjuda mig att laga sockorna vartefter de går sönder. Att de skulle komma att gå sönder var jag övertygad om. Sockor nålbundna (eller för den delen stickade) i obehandlat, 100% ullgarn gör gärna det, särskilt om sockorna ska användas i skor. Visst, som sockor till en vikingadräkt kanske de inte skulle utsättas för dagligt slitage men förr eller senare (troligen förr) skulle de gå sönder.

Vad hjälper det att försöka tänka positiva tankar när garnet likt förbaskat kändes fel i handlaget? Rätta känslan i stygnen (Dalby) ville inte infinna sig och det kändes verkligen som att kämpa i uppförsbacke. För att känna efter om det verkligen var garnet som bråkade och inte mina händer provade jag att binda en tåspets av sockgarnet. Vilken skillnad! Stygnen sydde sig själva och det var en fröjd att lägga varv på varv i förhållandevis rask takt. Visst skulle det kunna bli sockor av detta garn, men färgen var ju inte rätt.

Kanske går det att färga? Efter att ha letat mig blå på nätet efter information om det går att antingen växtfärga eller använda Färgkrafts färgpulver på ett ullgarn med 50% akryl kände jag hur frustrationen började smyga fram igen. Inga tydliga svar någonstans. Att chansa när det gäller ett beställningsarbete är inte riktigt min melodi och så var jag tillbaka på ruta 1 igen. Ingenting fungerade...

fortsättning följer

Ett projekt blir till - part 1

Ibland är det väldigt svårt att hitta rätt bland den uppsjö av garn som finns i butikerna. På jakt efter ett senapsgult sockgarn till ett beställningsprojekt ramlade jag rakt ned i ett hav av frustration. Trots den myriad färger som finns att välja bland har garngrossisterna tydligen lyckats missa att just senapsgult är en riktigt het färg på strumpor i höst.

Medan jag febrilt plaskade för att hålla näsan över ytan i frustrationshavet fick jag en briljant idé: två trådar  entrådigt gästrike i en klar gul kunde blandas med ett sockgarn av mer naturfärgad ton för att ge ett nästan senapsgult intryck i det nålbundna plagget. Det slog jag till på fort som tusan innan eftertänksamheten riskerade att sätta in och beslutsångesten hade tid att slå till!

Att garnerna sen inte alls ville samarbeta vid nålbindningen var ju något av ett bakslag i min planering. Det trasslade, det drog ojämnt, det var obekvämt, bångstyrigt och allmänt glädjelöst - allt som hantverk inte ska vara. Fel, fel och ännu mer fel.

Så satt jag där med ett kycklinggult entrådigt ullgarn som bara var så fel till det beställda projektet och ett trevligt sockgarn som hade helt fel färg. Hade jag hamnat i ett purgatorium av hopplösa garner? Att de inte skulle fungera till det beställda projektet var jag redan på det klara med, frågan var bara om det skulle vara bortkastade pengar på garn som aldrig skulle komma till användning.

Olycksbådande musikstycke av klassisk karaktär spelas

fortsättning följer

Tubulär tisdag med felhörning

Jupp, idag bjussar jag lite på mig själv. Sambon frågade med skratt i rösten vad jag sjöng när jag lyssnade på denna Judas Priest låt:






"The helper troll" - svarade jag glatt.


Ja, man får skratta med mig! Jag har inga större problem med att göra bort mig, hellre få folk att skratta än göra dem arga.