Det hundrade inlägget

Som utlovat kommer här inlägg nummer 100 med bilder på garnet jag köpte i Visby. Om jag inte är helt felinformerad kommer garnet ursprungligen från Estland och visar några av de färger jag fruktlöst letade efter när vi i våras besökte Tallinn.

Här till vänster ser ni en blivande kofta. Rött är sött och hålmönster är himlens fönster, eller något annat poetiskt. Om jag inte hinner ändra mig så kommer det nog att bli den hålmönstrade kofta som jag köpte mönster på från Gotlands ullspinneri. Härvorna är på 1,7, 2,6 och 2,7 hg dvs sammanlagt 700g och det borde räcka gott och väl.




Här till höger ser ni härligt eldigt garn. Vad kan passa en wannabe-poiare bättre än en candleflame i eldigaste gul/orange/rött? Kanske kommer det även att bli några pulsvärmare och en hemlis till en mycket söt röd vän. Dessa härvor är på 2,9, 2,9 samt 3 hg, dsv 880g och borde räcka till det jag planerat och lite till.


Till vänster ser ni ett grön/gul randigt garn, 2,2hg. Sambon fick välja alldeles själv och har beställt sockor. Kanske hinner de bli färdiga innan jul, men först bör jag nog sticka hans Mixology tröja som jag lovade honom förra jule.

Det härliga regnbågsfärgade garnet (Pride-garnet även kallat) kommer att bli sockar, handledsvärmare, vantar eller liknande till mig. 2,4 hg är det i den härvan.


I torsdags kväll for vi till Strömsholms slott, utanför Västerås, för att se bland annat Lars Winnerbäck och Miss Li. Om man förbiser den "lilla" hjärndöda missen vi gjorde som innebar att vi fick vända i Köping, åka hem för att sedan åka till Västerås igen, så var det en trevlig kväll. (Note to self: när jag ska på konsert är det viktigaste inte att få med mig sjal, handlovar eller kamera. Det VIKTIGASTE är att jag tar med mig biljetterna).

Miss Li rockade loss och blandade pianoklink, känslofylld sång och skratt om vart annat. (Note to others: cd-skivor med Miss Li är en utmärkt födelsedagspresent till mig).

Lasse var som Lasse brukar vara på senare år. Bra. Egentligen inget extraordinärt, men ganska trevligt. Jag minns den första spelningen jag såg med honom. Det var i Smedjans suveräna lokaler i Köping, jag minns inte riktigt om det var - 95 eller -96. Lasse satt på en pall, gömde sig bakom sin gitarr och sitt dåvarande långa hår. Han såg otroligt blyg ut på scenen men lyckades ändå få en enorm publikkontakt. Lasse 2008 står på en stor scen, framför en skrikande publik och gömmer sig inte lika mycket bakom gitarren, men han lyckas inte riktigt fånga mig. De nyare låtarna känns inte lika träffande som de äldre gjorde och fortfarande gör, men jag kommer nog gilla min Lasse ett tag till, än är vi inte redo att gå skilda vägar.

Idag har jag haft en otroligt mysig dag hos Farmor och Farfar. Fika, samtal och gamla fotografier är allt som behövs. Farmor var rund och söt när hon var ung och Farfar hade Hollywood-filmstjärne hår och såg stilig ut. Jag liknar Farmor, men är i mina egna ögon inte lika söt.

nej, nu är det kvällsmat innan jag får sticka vidare på väskan. Snart klar, bara lite axelrem, "grafting" och kantning kvar. Bilder kommer därmed inom kort!