Igår tog Mammsen och jag varsin cykel och trampade muntert framåt på gamla bekanta vägar i barndomens trakter. Målet var Skvalbäcken, en liten mysig bäck som jag tittade till varje vår när jag liten. Betydligt fler gånger än jag minns har jag tillsammans med bästisen fångat grodyngel, ätit medhavd matsäck och druckit saft ur sirapsflaska, vårrusig hoppat från ena bäckkanten till den andra för att slutligen cykla hem med blöta fötter.
Jag minns att det bruna bäckvattnet alltid var kallt och att våra fingrar blev skrynkliga och alldeles domnade när vi plockade runt stenar och byggde små vattenfall och fördämningar.
Bäcken var som synes fortfarande kvar, men varken Mamma eller jag kände riktigt igen oss. Den trolska skogen runt bäcken hade förvandlats till ett naket och fult kalhygge.
Inte undra på att de två björnungarna hade klättrat högt upp i ett träd för att komma bort från de hemska maskinerna som skövlade deras skog.
När jag var liten fanns det en liten damm mellan tallarna där det alltid var fullt med grodyngel på våren. Nu fanns där bara sumpmark och massor av kabbeleka.
Påsken var härlig även om den inte blev så ledig som den kunde ha blivit, egentligen var det väl bara fredag dag som skiljde sig från andra helger. Hur som haver, vädret var som sommar och sällskapet var som alltid fantastiskt. Vi tillbringade helgen hos Dea och Retro där långfredagen bjöd på Sagan om ringen maraton, eller i alla fall hela första och halva andra filmen. Under den tiden hann jag sticka muddar och lagom sätta upp dem för att påbörja den gemensamma delen av vanten.
Så här långt hade jag nått strax efter frukost på lördagmorgon, då hade vi tittat klart på den andra halvan av Sagan om de två tornen. Den observante ser att jag har ändrat mitt mönster lite, men det är väl så med skapande processer att de får lov att redigeras lite vart efter.
Det går inte så fort framåt med stickningen men jag försöker bestämma mig för hur just jag vill göra när jag flerfärgsstickar och så tar det ju sin tid att klappa fina Hilda också. Kan ni tänka er att jag är rädd för katter? Ska man vara mer precis så är det väl egentligen klorna och inte katterna jag är rädd för.
Det blev inte så väldigt mycket stickat på lördagen, istället lurade vi ut Monnicka och Argan till Dea och Retro för att spela Hellgame. Kalla mig blasfemisk men jag tycker att Hellgame passar till påsk och be mig inte förklara varför.
Innan vi skulle åka hem i söndagskväll såg DuoJag-vanten ut så här:
Jag har precis kommit så långt att det är dags att börja på själva månadens mönster. Det är lite ojämnt än så länge men det tror jag reder sig när vanten blir tvättad och lätt blockad. Den ser i alla fall ut kunna få rätt storlek och det är ju alltid bra.
På söndagen tittade vi förövrigt på en av de skummare filmerna jag sett på länge, kinesiska Kung fu hustle.
Mycket underhållande men totalt omöjlig att sticka till av förklarliga orsaker!
Det var min påskhelg det, idag har jag varit på skolan igen... suck och pust, men nu är det inte långt kvar till slutet. Jag ser ljuset Jonatan!
Eftersom jag har de andra Stich 'n bitch böckerna kunde jag inte låta bli att klicka hem även denna. Jag hade via Ravelry konstaterat att det fanns en hel del spännande att sticka och jag blev inte besviken när boken kom hem i torsdags!
Utöver fina mönster innehåller boken tydliga beskrivningar för bland annat flerfärgsstickning (!) och instruktioner samt beräkningar för att designa egna tröjor. Skoja inte att det var passande att få klara begrepp om hur man gör en set in sleeve när jag precis hade funderat på om det inte vore snyggast att göra det på den lilla koftan som ska designas och stickas i garn från Tallinn.
Nu har jag funderat, ritat, klurat,druckit några koppar kaffe, funderat lite till, bläddrat i stickböcker och pärmar, ritat, suddat, sovit och grubblat i några dagar. (Jag har gjort ganska mycket annat också, främst skola, men det är inte alls lika roligt att skriva om och troligen ännu mindre roligt att läsa om...) I måndags blev designen färdig och jag kommer att använda april-mönstret till en Smitten, tillsammansvante, hålla-handen-vante, kalla det vad du vill. Just den här tänker jag kalla "Du&Jag".
Nu vet ni vad jag gör i påskhelgen- stickar och håller tummarna för att storleken blir bra!
Nu har jag fått en helt egen hörna i lägenheten! En hörna som gör att vem som helst kan se att här lever och trivs en sticknörd. Först en bild på hörnet i vardagsrummet innan förnyelsen:
En opraktisk cd-förvaring som var något av ett impulsköp från Sambons sida. Tanken var att alla dvd-filmer skulle flyttas till cd-fodral och sedan katalogiseras ordentligt för att underlätta filmvalet om kvällarna. Ett antal år senare var hyllan tämligen oanvänd och dvd:erna fortfarande i sina fodral. Kort sagt kan man säga att vi förvarade luft på ett inte alltför tilltalande vis.
Efter: En bokhylla som matchar resten av hyllorna i vardagsrummet. Alla stickböcker, pärmar och häften får plats. Knapplådorna, garngömman, stickförvaringen, nystmaskinen och kameran fick egna platser och viktigast av allt: lite klappvänligt ögongodis (eller helt enkelt garn till projekt som är planerade att genomföras inom en snar framtid) lyftes fram till allmän beskådan. Och trots att ekhyllan är något mörkare än cd-hyllan blev det luftigare och dessutom mindre garnpåsar på golvet. Nöjd Heldri myser med en kopp kaffe i drakfåtöljen och kan snabbt grabba tag i en stickbok om inspirationen behöver en extra knuff.
* Rubriken är tänkt som en referens till Puh, inte till Hyland...
Eftersom jag inte tid med något annat än skola just nu (igår blev det t.ex. en riktig heldag - 7.30 till 19.30) fick Sambon snällt finna sig i att bli ivägskickad till min LYS (Local Yarn Store) Trend Tyg & garn med instruktionen att köpa 4 nystan mörkröd och 4 nystan grafitgrå Karisma. Han lyckades alldeles utmärkt måste jag säga, och inte klagade han en enda gång heller. Det är kärlek det!
Två nya tekniker på två veckor, det kallar jag framsteg!
Först var det ju flerfärgsstickning jag fick kläm på när Mp3 fodralet stickades. Sedan var jag på träff med Närkes Handaverk och hade helt missat att det var kurs. Som tur var hade jag inte kommit mycket längre än till uppläggningen på de vantar jag stickar så jag repade upp och hängde med på Mosaikstickningen i stället.
Jag drog åt lite hårt i början men allt handlar ju om att lära sig rätt handlag...
Senaste veckan har kämpat vidare med flerfärgsstickningen och kommit en liten bit på vantarna. Mönstret och garnet fick jag i sista hemlispaketet i hemlis 7.
Disa har gett mig en award med den fina kommentaren: Klappgarn, för hennes otroliga skicklighet i att sticka. Särskilt den keltiska filten med stickade runor och allt. Kan man bli annat än glad av den kommentaren?!
Till awarden hör att skicka den vidare till fem bloggar jag inspireras av.
Givetvis får Disa tillbaka den, hon inspirerar mig mycket med sina frihandsvirkningar och vackra växtfärgade garner. Det kanske inte syns här på bloggen än men det har nog allt börjar klia i fingrarna efter lite virkning igen sen jag hittade hennes blogg!
Hedvig, hon inspirerar genom att skickligt kombinera hantverk och rock, t.ex. i den fantastiska grammisblåsan.
Okejdå, som bidrar med månatlig inspiration genom att ha startat bloggen Månadens mönster. Det är grymt inspirerande att se hur olika ett mönster kan bli när det tolkas av olika stickerskor.
Sen skickar jag awarden vidare till alla er andra där ute som pysslar, handarbetar och hantverkar för glatta livet. Inspiration finns i överflöd och tid är en bristvara!
Tack för all omtanke ni visat mig och stackars Ronnie. Alla mina filer sparades över på en Mp3spelare medan Sambon avinstallerade alla program för att sedan fixa en recovery-grunka så att Ronnie gick i barndom och blev som sprillans ny. Nu är alla program installerade igen och filerna tillbaka och viktigast av allt, inga virus i sikte - rock n roll!
Nu återstår bara för mig att leta på alla spännande länkar igen, vi var tyvärr inte smarta nog att spara ner mina bokmärken innan Ronnie kurerades...
Snart kommer det bloggas om en väldigt fin award, nya kunskaper och annat roligt!
Ikväll har jag en mycket spännande uppgift att se fram emot...
Min dator är nedlusad med virus. Massor av internetrelaterade program, office-programmen samt windows-filer har smittats av nåt som jag inte har en aning om vad det är. Det blir till att försöka avinstallera allt och försöka ominstallera det igen samt kanske vara klok och göra lite backuper på mina dokument...
Roligare saker kan man ju göra en tisdagskväll. Dessutom passar det väldigt dåligt att inte ha min egen dator nu när det är full fart framåt på uppsats och kurs. Håll tummarna för att jag lyckas kurera stackars Ronnie ikväll.
Friend of my enemy's enemy - eller helt enkelt handlovar som matchar Rick's bane.
Mönster: Inget. Slätstickning, 5 varv av vardera färg, varvbyten som inte "hoppar", tumkil, resår i början och avslut. Inga krusiduller, bara ränder. Första tanken vad att göra dem som Great weekend mitts och ha en fejkad knappslå, men de behövde helt enkelt ingen extra utsmyckning så det fick bli fina ränder och inget mer. Ibland är enkelheten bäst!
Krokusarna har brutit fram nu
Garn: Bärengarne Tom Klassik, färgnr 010 och 007. Precis som i Rick´s bane, nu finns det inte många gram garn kvar, kanske lagom till att laga eventuella framtida hål i hälarna.
Stickor: 100 cm lång rundsticka Addi lace 3mm. Om jag stickade handlovarna tillsammans med magic loop? Givetvis!
Snödropparna och blåsipporna blommade också för fullt
kanske vi kan våga tro på att det är vår?
Stickupplevelse överlag: Inte så mycket att orda om, en lätt, snabb och trevlig stickning. Mina vänner brukar undra hur många handlovar jag ska ha och jag vet faktiskt inte. Finns det en gräns liksom?
Både handlovarna och sockarna har varit färdiga i några månader och är redan flitigt använda men det har inte riktigt blivit av att fotografera dem. Det är så mycket enklare med grejer som går att fota själv än sånt jag behöver en fotograf för...
Mönster:Turkish cast on, slätstickning, 7 varv av vardera färg, varvbyten som inte "hoppar", istickad häl enligt Dödergöks krumelurmönster följt av några shortrows för att slippa rynk på ovansidan av foten. Öka gjorde jag allt eftersom det behövdes. Alla vader ser olika ut så mitt tips är att prova strumpan med jämna mellanrum för att se hur ofta just du behöver öka.
Jag har gjort samma randning från början till slut, med ett undantag, ett vinrött parti råkade bli ett varv kortare men det kan vi väl kalla design. Ok?
Garn: Bärengarne Tom Klassik, färgnr 010 och 007. Ett sockgarn av 75% superwash behandlad ull och 25% Nylon. Inköpt på Hindersmässan förra året, i år blev det inga garninköp gjorda eftersom jag verkligen måste sticka upp lite av garnlagret först. Garnet är varken mjukt eller strävt, precis som jag gillar mitt sockgarn. Återstår att se hur bra det håller sig genom tvättar och slitage.
Stickor: Strumporna stickades givetvis samtidigt med magic-loop på 100 cm lång rundsticka från Addi lace storlek 3mm. Resåren stickade jag 2r2a med en 80 cm lång rundsticka från Gjestal storlek 2mm. Att byta till den mindre stickan var något av ett genidrag - strumporna sitter perfekt utan att hasa ner nämnvärt.
Vill man kunna prova passformen medan man stickar utan att behöva plocka över maskorna på tråd är 100cm det kortaste man bör använda enligt mig. En rundsticka på 80 cm är nästan i kortaste laget för att magic-loop stickningen ska kännas riktigt bekväm när man stickar två sockor samtidigt.
Stickupplevelse överlag: Nu är väl slätstickade knälånga strumpor inte det mest avancerade eller mest utmanande man kan sticka. Det blir lätt lite enformigt i längden. Samtidigt är det ett ypperligt projekt att ha vid sidan av mer avancerade och krävande stickningar, det är ju skönt att kunna sticka och titta på TV samtidigt utan att behöva oroa sig för några större fel i stickningen. Dessutom älskar jag randigt så resultatet ger verkligen lön för mödan!
Mönster: Hundtandsmönster från Stick handboken. Jag lade upp maskor med samma teknik som när jag dubbelstickar, d.v.s. växlade mellan garnerna för en snygg "fläta". Efter några upprepade försök där jag dragit åt tråden för hårt lyckades jag tillslut hitta en teknik som passade mig. Boken rekommenderade att hålla en färg i vardera hand men det funkade inte alls för mig, i stället höll jag båda garnerna över pekfingret som vanligt (precis som jag gör vid dubbelstickning). När fodralet var tillräckligt långt maskade jag av ena sidan och stickade ett lock på den andra. Därmed fick jag alltså testa både att sticka runt och att sticka fram och tillbaka - inte helt fel när det var första gången med flerfärgsstickning.
Garn: Freedom Gorgeous från Twilleys of Stamford, färg nr 704 (natur) och färg nr 707 (brun). Ett riktigt trevligt garn av 75 % bambu och 25 % nylon, en av överraskningarna från Hemlis 7. Enda negativa med garnet är att det har lätt att dela sig t.ex. otvinnade det sig ganska mycket vid uppläggningen. Annars är det väldigt mjukt, känns svalt och har en härlig lyster.
Knappen är ett gammalt loppisfynd från i somras då jag köpte en stor burk fylld med blandade knappar.
Stickor: Addi lace rundsticka storlek 4mm. Jag stickade fodralet med magic loop, att testa en ny teknik på strumpstickor kändes föga lockande...
Jag glömde/tänkte inte på att göra ett litet knapphål för sladden till hörlurarna. Som tur var gick det att försiktigt peta den igenom maskorna, när andan faller på ska jag försöka att sy nån typ av kantning för att stärka upp lite runt det hål som nu uppstått.
Stickupplevelse överlag: Det har länge stått på min att-göra-lista att lära mig flerfärgsstickning. Dubbelstickning har jag ju kunnat i några år nu men "riktig" flerfärgsstickning har av någon anledning känts lite läskig. Egentligen vet jag ju att det inte finns något som är svårt, det handlar bara om att lära sig det och inlärningsperioden kan variera från projekt till projekt, så jag förstår inte att jag drog ut så på tiden innan jag tog tag i det här. Och tänka sig, det var ju faktiskt vare sig svårt eller läskigt! Nu är jag sugen på att försöka mig på ett par flerfärgsstickade vantar - there´s no stopping me now!
