Saknad?

har ni saknat mig under helgen?

Jag har faktiskt inte startat datorn en enda gång under helgen så därför har det inte blivit något bloggat.

I lördags la jag upp maskor för julklapp nr 3 och råkade även sticka klart den. På söndagen provade jag mig fram till ett bra mönster för julklapp nr 4 och både den och julklapp nr 2 har växt en bit. Med lite tur blir de klara innan jul...

I skolan är det fullt upp som vanligt, eller kanske lite mer till och med. Det ska bli riktigt skönt när tentan väl är över och nästa kurs startar.

Förkylningen börjar så sakteliga släppa sitt grepp om mig, men det var en seglivad rackare. I över en vecka har jag varit helt utan smak och lukt - aptråkigt. Näsan och huvudet har värkt och jag har snorat och hostat. Jag lyckades pallra mig iväg till boxen igår även om jag inte var helt säker på att överleva. Det gick dock över förväntan och nu mår jag faktiskt lite bättre än igår och ska ikväll prova Afro Power dance, vad nu det kan vara. Sen blir det stickmys i soffan tillsammans med de desperata hemmafruarna efter dusch och kvällsmat. Några varv på julklapp #2 och några varv på #4, det gällar att ingen av dem ska känna sig utanför!

Vad tror ni om den här då till mitt svart/vit/grå randiga garn (jag misstänker att den kommer att randas ungefär som Mixology eller möjligen lite mer spräckligt).

På bättre vägar

eller åtminstone på bättringsvägen. Fortfarande snorig, ont i huvudet och nu med hosta, men det känns bättre. Lite piggare i huvudet och lite mer ork. Jag tog mig iväg till middag hos söta vätten Smuug tillsammans med Tvibita och fick prata "bâg" (skit) i några timmar. Jag har ännu inte fått tillbaka någon smak överhuvudtaget men konsistenser kan ju också vara roliga har jag hört...

Kedjehalsduken är nästan färdig men julklapp #2 har jag inte orkat sticka något på sen sist. Den kräver betydligt mycket mer koncentration än jag kan uppbåda just nu. Kanske ska jag sätta igång ytterligare en julklapp när kedjehalsduken är klar så jag har något att varva med.

Kan någon tala om för mig varför min baksida av lår/sätes muskel känns alldeles för kort? Det smärtar lite molande när jag bara är och försöker jag böja mig ner mot golvet från midjan dvs utan att böja på benen så tar det tvärstopp. Mystiskt eller så är det bara att jag behöver få mina träningspass med stretch varje vecka.

Hur tror ni den här skulle passa i svart/grå/vit randigt?

Snörvel

Förkylningen har lagt ett förskräckligt sudd i huvudet på mig, det känns som om jag tänker gröt eller snor. I tisdags orkade jag faktiskt inte ens gå till skolan utan fick snällt sitta hemma i soffan med näsdukar, nässpray, te och halstabletter. Sen i söndags har jag inte känt vare sig doft eller smak och det börjar bli lite tråkigt. Morgongröten är inte riktigt samma sak när det bara är en grötigkonsistens utan smak! Och det goda kryddiga lemon-ginger teet från Yogi smakar typ varmt vatten.

Julklappstickningen går sakta framåt. Tydligen är det väldigt svårt att räkna och vara förkyld samtidigt. Jag ska rsticka tre räta maskor, göra ett omslag, sticka tre räta maskor, ett omslag till, tre räta maskor och sedan en minskning. Ska det vara så svårt att hålla reda på? Tydligen för igår fick jag repa samma varv 4 gånger innan allt stämde. Tur jag har lärt mig använda livlinor i alla fall!
För tillfället låter jag bli räknandet och stickar lite kedjelänkar till kedjehalsduken istället, det blir ju också en form av julklapp om än inte så hemlig.

Jag vill ha massor utav tips på mönster till koftor som passar till självrandande garn i svart, grått och vitt. Jag har inte lyckats hitta något jag gillar än och jag måste ju ha ett riktigt bra mönster att fröjdas över i julhelgen.

Färdig döskalleväska för leverans

Döskalleväska

Mönster: The Pirate Queen´s booty bag av Pat Knight, med vissa egna ändringar
Garn: Arctic i svart och rött. Tror det kan ha gått åt 16 eller 17 nystan, jag fick i alla fall köpta till fler än jag gjorde till den förra.
Stickor: Denise st 6 mm

Stickupplevelse över lag: Andra gången var kanske inte riktigt lika underhållande som den första. Nyhetens behag hade kanske lagt sig lite. Det var dock roligt att göra lite egna ändringar och jag blev väldigt nöjd med dem. Som ni ser har jag lagt till ett litet band av rutor istället för de små skallarna och istället satt de små skallarna längsmed axelremmen som på denna väska är längre, bredare och bara en tillskillnad från originalväskan. Jag misstänker att det var denna ändring som åt mest garn för i övrigt är väskan ungefär lika stor som originalmönstret.

Som ni ser på bilderna från före och efter tovning så krympte väskan ganska mycket. Tyvärr stämde mina beräkningar inte riktigt riktigt. Jag hade mätt de små skallarna på min väska för att uppskatta hur mycket de skulle krympa och sedan räknat ut hur många jag skulle behöva för att få en tillräckligt lång axelrem. För att vara på den säkra sidan stickade jag sedan till en skalle på var del av remmen (dvs 2 skallar eftersom remmen stickas från var sida av väskan och sedan möts på mitten). Min tanke var: bättre att bli tvungen att klippa av lite än att remmen blir för kort. När väskan var färdigtovad konstaterade jag att två skallar behövde offras från remmen för att den skulle få bra längd. Lite tråkigt extra arbete i och för sig, men å andra sidan vet jag inte hur jag skulle göra om remmen blivit för kort , better safe then sorry.

Jag tycker fortfarande att dubbelstickningen är väldigt rolig och grymt praktisk. Vi får väl se vad mer man kan hitta på med tekniken...

I en tvättma-ma-maskin

där kan man tvätta kläder. Två par jeans närmare bestämt. Jag har verkligen längtat efter att få mina jeans tvättade. Varför har människan inte bara tvättat sina jeans då? frågar den kloke. Därför att hon har sparat dem till tovningen av väskan förstås! svarar den ännu klokare. Runt och runt snurrar den nu och jag är faktiskt ganska nervös för resultatet. Före och efter bilder kommer så fort den snurrat klart, eller kanske imorgon om jag inte orkar fota i kväll.

Födelsedagsfirandet gick som förväntat igår. Mycket trevligt, god mat och lite musik underhållning. Presenten blev uppskattad. Pappa hade till och med hoppats på att få glas med släktvapnet ingraverat/blästrat och det var ju precis vad han fick!

Jag hoppas bara att jag inte har förkylt någon av gästerna för jag började känna mig snorig under kvällen och näsan började droppa. Idag är jag genomförkyld med värk i hela kroppen, troligtvis feber och en näsa som vi inte ska tala om. Nu ska jag kurera mig med en kopp te och lite julklappsstickning.

Festlördag

Ikväll är det kalas, Pappsen har ju fyllt jämna siffror. Jag minns när min farmor fyllde samma siffror och hon och Pappa hade 100års kalas tillsammans. Jag var 8 år gammal och tyckte det var ganska roligt att fatta micken i skolans samlingssal och bjuda kalaset på en truddelutt. Några truddelutter kan jag garantera att det inte blir ikväll. Däremot är jag tämligen säker på att det kommer att bli väldigt trevligt. Jag är även ganska säker på att Pappa kommer att gilla sin present, gör han det inte blir det klurigt eftersom vi inte kan lämna tillbaka den, men det finns det nog igen risk för.

Har jag förresten sagt att jag älskar att sticka? Det är så roligt med den nya julklappsstickningen så jag förstår inte hur jag ska kunna slita mig från den! Varför sitter jag här egentligen? Det finns ju faktiskt lite sticktid kvar innan det är dags att göra sig i ordning för partaj.

Roligt är det också att "svägerskan" malin funderar på att börja sticka, sådana ovanor måste uppmuntras!

Hopplöst innan helgen

Det känns så nedslående när jag sitter där med mina sannolikhetsberäkningar och faktiskt inte kan räkna ut en enda en. Sorgligt på något sätt. Jag tror inte att jag har fått in det rätta tankesättet än, förhoppningsvis hittar jag det nästa vecka när läraren går igenom uppgifterna.

Det blev inget besök hos A igår, jag hade en gränslös huvudvärk som krävde mitt hemmavarande. Lydig som jag är satt jag i soffan och stickade runt, runt, runt om och om igen (= fler länkar på kedjehalsduken). För att muntra upp mig själv nystade jag ett julklappsgarn och började på den klurigaste klappen. Härligt mjukt garn i lagom grovlek och ett förskräckligt utmanande mönster. Det är väl så det ska vara - utan utmaningar utvecklas man inte! För att knyta an till mitt sannolikhetsproblem så måste utmaningarna även ge med sig ibland, konstant motstånd är inte utvecklande! För att återgå till julklappsstickningen så funderar jag på om jag inte behöver ett par lace stickor egentligen. Mina Denise är helt underbara men när 3 maskor ska stickas tillsammans är de nästan i trubbigaste laget. Det tål att tänkas på.

Innan jag slogs ned av motståndet från sannolikhetsberäkningarna chockade jag mig själv med att vara på gymmet redan 06.50 för en genomkörare. Det kändes inte bra just när jag klev ur sängen men desto bättre när jag väl var klar. Undrar om jag ska försöka hinna med ett pass imorgon också innan födelsedagsfirandet för Pappa?

Nej, åter till studierna innan stickningen börjar locka för mycket på mig.
Trevlig helg