Sista dagen

i alla fall för 2011. 2012 bjuder uppenbarligen på en extra dag för oss alla att ta tillvara på och utnyttja till max.

2011 var året då jag antingen bloggade massor eller väldigt lite. Lite av en periodare skulle en kunna säga.
Annars var det året då jag ytterligare tog tag i min sömnad och utvecklade mina färdigheter. Konstigt kan en då tycka att varken garden party-klänningen eller den gröna julklänningen har blivit FO-bloggade... Det får jag åtgärda så fort som möjligt. Tattoo-klänningen blev FO-bloggad men jag missade tydligen att etikettera inlägget rätt (ska också korrigeras), det samma gäller den prickiga kjolen som jag har använt massor under sommar och höst.

2011 var året jag avslutade min utbildning (men av olika anledningar var det inte året då jag tog ut min examen, betygen finns men sen var det det där med att få tummen ur och skicka in de papper som ska skickas in.) Det var även året då jag hade absolut inga pengar alls och humöret åkte bergochdalbana. Hantverkslusten var aldrig på topp och antalet FO:n blev lågt. Vintern 2011 hittade jag i stället en träningsglädje som jag nu vårdar ömt!

När det gäller stickning var 2011 året då jag lärde mig flerfärgssticka. Ett Mp3-fodral och Tillsammansvantar blev resultatet. Sticklusten har annars, som sagt, varit ganska låg och det mesta som stickats har varit till andra. Främst Brorsbarnet så klart, 2011 var ju året jag blev faster! En filt, två koftor, ett par sockor och en mössa blev det. Synd att det lilla barnet är som en kamin och blir alldeles överhettad i de flesta kläder och synnerligen i stickat. Jag stickade även en väldigt stor men ruskigt snygg filt till mitt fadderbarn. Flätstickning är underbart!

För 2012 önskar jag mig lycka på arbetsfronten, ökad hantverkslust som resulterar i många koftor, fortsatt träningsglädje och ännu mer utveckling för sömnaden. Jag vill leva friluftsliv med vandringar, kanotfärder och utflykter. Jag vill åka på lajv igen, gärna som vätte. Jag vill sy många fler klänningar och kjolar. Och främst av allt vill jag vara lycklig!

Gott nytt år alla ni fina som följer mig i vått och torrt. Era kommentarer värmer, peppar och glädjer mig mycket! Må 2012 bli det bästa året på länge!

Sydd julklapp

Bestickfodral

Med förlaga i de bestickfodral jag har som min Farmors syster sytt svängde jag ihop en julklapp till mamma av grön filt och rutigt bomullstyg.

Förlagan är vackert broderad av Farmors syster  men mina broderikunskaper samt tålamod lämnar en del att önska. Jag tog julklappsetiketter och bomullsband och kunde på så vis kombinera överskådlighet med stängning av fodralen. Det fjärde fodralet lämnade jag omärkt eftersom jag inte vet om Mamma har dessertskedar eller dessertgafflar. Har hon både och får jag sy ett fodral till helt enkelt, det gick ju ganska fort.

 På insidan är besticken skyddade av flärpar av filt. Eftersom jag inte äger någon zickzack-sax valde jag en snygg dekorsömn (nr 33 på min Bernina Activa) som jag sedan klippte rent. Det blev snyggt och ser verkligen till att filten inte kan fnasa upp sig i kanten.

Jag blev mycket nöjd med resultatet! (och eftersom detta är ett förinställt inlägg är det inte helt omöjligt att Mamma precis har öppnat sitt paket och givetvis blivit överlycklig för innehållet *ler*)

Äntligen!

Stickning till mig själv! Bara njutning rakt igenom. En egen version av Owls som ska bli en kofta med ugglor på oket och lite flätor längs med knäppningen. Jag har anpassat ugglorna utifrån hur jag tycker de ser snyggast ut i mitt garn. Improvisation är ledordet i denna stickning och jag är inte främmande för tanken på att behöva repa upp ibland. Det blir ju gärna så när en improviserar sig fram och inte är helt säker på hur slutresultatet ska bli.

Garnet är som synes Karisma i en underbar brun ton. Förra årets julklapp från Sambon och det gör stickningen lite extra njutningsfull.

Nålbundna strumpor

Socks for an english gentleman

Mönster: Mitt eget som improviseras fram varje gång. Jag föredrar att nålbinda från tån och upp (precis som när jag stickar), när jag kommer till hälen gör jag uppläggningsmaskor och fortsätter sedan binda skaftet. Sist gör jag hälen i en minskande spiral, nästa gång ska jag dock prova en annan variant av häl med tätare minskningar på slutet. Jag tog mått på den engelske gentlemannen och kunde konstatera att vi hade ungefär lika fötter vilket underlättade nålbindningen. Jag kunde testa strumporna hela tiden men fick göra dem trånga på benen för att passa mottagarens något smalare vader. 

Stygn: Stygnet är Dalby-stygnet som blir ett ganska platt och tätt stygn, det ger ett ganska randigt intryck som jag tycker mycket om. Vill någon lära sig nålbinda rekommenderar jag Nålbindning - 12 varianter av Berit Westman utgiven av Västmanlands läns hemslöjdsförbund (finns bland annat att köpa via alternativ.nu). Därmed inte sagt att det är lätt att lära sig nålbinda enbart baserat på en bok, för det är det verkligen inte! 

Nål: Den köpta bennålen som är så där perfekt slät, lagom spetsig och ligger helt rätt i handen. Favoritnålen helt enkelt.

Garn: Ragg-strömpegarn från Hjertegarn, färgnr 3810. Jag påbörjade det 6:e nystanet men det finns garn kvar till strumpeband om det skulle behövas och även till eventuella framtida lagningar. Så drygt 250 gram gick det åt till strumporna. Som jag letade för att finna det perfekta garnet! Det var en riktig pärs men nu är jag hur nöjd som helst, till och med lite förälskad i den varmt senapsgula färgen.

 Förhoppningsvis kan jag senare få visa en bild på engelsmannens ben med strumporna på tillsammans med de snygga vikingabyxorna i rutigt ylle. Jag tror nämligen att det kommer att bli ruggigt snyggt. Jag är nog lite avundsjuk på de knähöga strumporna, men det kommer dröja ett tag innan jag gör ett par till mig själv. Höger axel måste hämta sig från den sista maraton-nålbindningen jag gjorde för att hinna klart i tid. Nu hoppas jag bara att strumporna kommer att passa engelsmannen perfekt och att han kommer att vara på många roliga evenemang iklädd nålbunda sockor handmade by Heldri!

Angående tid

Tid är ju som bekant ett ganska relativt begrepp. Jag har i princip all tid i världen just nu. Då kan en ju fråga sig varför jag väljer att göra saker i sista minuten...

Lite stress är kanske hälsosamt och precis vad jag behöver för att få tummen ur. Det verkar i alla fall inte bättre med tanke på att jag har haft tyg hemma sen i somras men inte förrän igår började jag sy på en julklapp. Om jag kommer att hinna med att sy den där gröna manchester klänningen till jul? Vem vet? Jag kommer nog göra ett försök i alla fall.

Uppdatering:
Nu är julklappen färdig! Får se om jag hinner klippa ut bitar till klänningen innan det är dags att åka och träna.

Om det här med knähögt

När en tittar på ett par ben så tycks sträckan från häl till knä vara tämligen kort. När en stickar ett par strumpor som skall sluta precis under knät inser en att så inte är fallet. Om en istället nålbinder ett par strumpor blir sträckan från häl till knä obegripligt lång.

Snart är jag i mål med en senapsgul strumpa och då har jag uppskattningsvis 8 timmar nålbindning kvar på den andra. Tror ni mig om jag säger att det "bara" är drygt 1 dm kvar på den strumpan? Nålbindning tar tid, men resultatet är klart värt det!

Knähöga strumpor

Mammas födelsedagsstrumpor

Mönster: Spetsmönstret kommer från drops 112-7. Jag struntade dock i att följa resten av mönstret och stickade istället från tån och uppåt med Magic loop. Istickshälar fick det också bli. Volangen improviserade jag lite på känn och det gick ju bra. I resåren som är alldeles nedanför volangen gjorde jag även ett hålvarv för att kunna dra igenom ett sidenband och vara säker på att strumporna kommer att sitta kvar. 

Garn: Drops Fabel 75% superwash ull, 25% polyamid. Färgnr 200. Det gick åt 2 nystan och en slatt, lite drygt 100 gram alltså. Det var mitt första möte med Fabel och jag tycker det var helt ok att sticka i. Inte exalterande men heller inte avskräckande. Nu återstår att se hur de håller för tvätt och slitage.

Stickor: Addi lace 2,5 mm, en lång rundsticka så jag kunde sticka båda strumporna samtidigt. Jag behöver aldrig oroa mig för att lida av second sock syndrome!

Stickupplevelse överlag: Strumpor är ju på något vis alltid strumpor. Det är en behaglig stickning som ibland kan bli lite långtråkig, särskilt när det ska bli knähöga strumpor. Spetsmönstret gjorde det hela lite mer intressant, jag glömde med jämna mellan rum bort ifall det skulle vara två räta tillsammans och sen en överdragshoptagning eller om ordningen var den omvända.  

Förhoppningsvis kommer jag att kunna komplettera inlägget med bilder på när strumporna används, men det blir inte innan jul i alla fall. 

God lucia!

Ja, eller glad lucia om det låter bättre!

Nålbundna framsteg

De beställda senapsgula sockarna har växt till sig sen sist. Nu är det slutspurten upp till knäna kvar. Överlämning bör ske senast den 17:e så jag har en vecka på mig, det borde jag hinna. Sen ser jag fram emot att sätta mig vid symaskinen med den gröna klänningen och lite andra sömnadsprojekt. I julhelgen ska jag prioritera stickning till mig själv i form av en kofta, undrar bara vilken jag ska börja med...

Nyförälskelse

Ja, förlåt. Här kommer ytterligare ett inlägg som inte handlar om någonting garnrelaterat eller ens hantverksrelaterat. Jag är bara så himla glad över min nyfunna träningsglädje så jag kan inte låta bli! Till imorgon utlovar jag ett inlägg om nålbindning som kompensation - ok?

Idag kom jag och A äntligen iväg på ett box-pass igen. Det måste ha varit hundra år sen sist känns det som. det var till och med så instruktören undrade om vi var säkra på att vi kommit till rätt plats, vid rätt tid och pikade oss lite för vår långa frånvaro. Det var så himla härligt att få träna box igen så det går inte ens att beskriva! Känslan av att faktiskt träffa något när jag slog (vilket en inte gör på combat) var underbar. Det känns på något vis mycket tydligare hur mycket en tar i när det faktiskt finns något där att träffa. Jag tror bestämt att jag är lite nykär i box!

Något som var extra roligt var att jag fick tydliga bevis på vad mina timmar med combat och zumba har bidragit med. Tidigare har höga knän varit riktiga hatobjekt, jag har inte fått upp knäna särskilt högt och hastigheten har väl inte varit något att hurra för heller. Idag tror jag att jag förvånade både mig själv och A med mina höga knän. De gick förvånansvärt bra (jag tänker inte säga enkelt eller lätt, för de är ju fortfarande jobbiga). Höjden var klart godkänd och farten mer jämn och snabbare än tidigare. Det var med ett leende på läpparna jag lämnade salen efter passet!

Snööööööö!!!!!!

Det snöar massor just nu!

Nu återstår bara att se om snön ligger kvar till kvällen när jag ska cykla till träningen... 

1 december

Julmånaden, men julstämningen har svårt att infinna sig.
Kanske lockas den fram om jag imorgon gör den där ordentliga storstädningen jag har tänkt på länge.
Eller om jag sätter igång med att sy de saker jag tänkt sy till jul, bland annat den gröna klänningen.
Nästa vecka ska jag baka saffransbröd med vit choklad, det borde också ge lite stämning.

Men mest av allt längtar jag nog efter snö...

Har ni några knep för att locka fram julstämningen?