När jag inte är väldigt stressad så vet jag förstås att det heter "ett dilemma" och således "det moraliska dilemmat" och inget annat. Jag ville bara klargöra det innan jag går vidare till dagens inlägg :)
Egentligen skulle dagens inlägg haft rubriken "I väntan på" och visat en bild på ett krympande garnnystan. Jag väntar nämligen på att det ska ta slut så att jag kan nysta upp ett nytt att ha med mig på resan i helgen. Det vore ju så snöpligt om garnet tog slut och jag inte hade något nytt med mig och för att spara plats i packningen vill jag inte ha med mig ett påbörjat och ett nytt nystan. Således är det bara att sticka så det rycker! Fin blir den i alla fall, julklapp #4 alltså. Julklapp #2 har fått stå tillbaka lite eftersom den kräver lite mer koncentration men nästa vecka då jäklar ska här spetsstickas (sedär en liten ledtråd också).
Snart är det dags för den där tentan jag har hört talas om. Imorgon ska jag repetera det jag har svårt för samt läsa in mig ordentligt på tabell och formelsamlingen (som vi får ha med på tentan) så jag inte gör något litet fånigt fel bara för att jag inte visste att något gick att hitta där. Sen ska jag planera mitt syfestivalsbesök i detalj, eller så gott det går i alla fall. Jag ska fundera ordentligt på vad jag behöver/vill ha för garner och studera mässupplägget så jag vet åt vilket håll jag ska gå först.
Ikväll dricker jag Chamraj Smultron te och tittar på säsongsstarten av The Tudors på svt kl 22.00!
Dyllingen balaklava
5 veckor sedan
3 kommentarer:
Sticka på så fingrarna svider. Så att nystanet tar slut.
Apropå på koncentration så är det fascinerande hur mycket koncentration en i princip bara rätstickad (endast 8 aviga på varje 44 maskor långa varv) jäkla fyrkantig bit kan kräva.. Så fort jag inte koncentrerar mig så har jag 45, 43 eller 46 maskor. *WTF* Och när jag sitter där med mina nu 15 cm ( som hade kunnat vara 20 om jag inte tappat, lagt till eller helt enkelt glömt bort nån maska) så måste jag vara 100 % där.
Linus förstår inte riktigt. Han sa till mig iförrgår att "jag trodde faktiskt att stickning skulle vara avslappnande, jag tror faktiskt inte att du ska sticka om du ska vara på det här humöret" (ja okej, något editerat å så, riktigt så hård var han inte).
Men snart är jag där. Snart kan jag nog sticka, hålla tungan fuktig och samtidigt vara med i en diskussion om färgval i hallen, eller golv för den delen. Jag har hört att det går.
Men nu vill jag bara bli klar med min första, lite smått konstiga, vristvärmare, så jag kan börja på min andra och ser hur de ska se ut.
Malin
oj vilken lång kommentar det blev. Nästan ett inlägg i sig!
långa kommentarer är härligt!
Jag hade precis samma problem som du i början. Aldrig var maskantalet som det skulle. Men övning ger färdighet och idag blir det oftast som det ska eller så upptäcker jag felen fort och har lärt mig "laga" felen.
Om jag minns rätt så började jag sticka hösten 2005 men den främsta utvecklingen har skett under 2008. Jag börjar förstå stickningen mer och kunna läsa av det jag stickat. Mönster är inte längre något problem att följa och jag känner mig mer avslappnad när jag stickar. Än har jag massor kvar att lära, jag kan tex inte sticka utan att titta på stickorna några längre stunder.
Det jag vill ha sagt är nog helt enkelt: om du tycker att det är roligt så fortsätt! Sambon har många gånger frågat mig om inte stickning ska vara avslappnande när jag frustrerat svurit över något problem.
Skicka en kommentar