Lite segt

Det går segt med stickningarna just nu.

Uggle-koftan fick repas och ska få minskningar med större mellanrum, den gula sjalen är poof-borta (Har jag glömt den hos någon eller var katten är den?). Mest stickar jag på ett par bäddsockar i ett väldigt spräckligt, randigt,rosa-lila-grönt garn som egentligen inte alls är jag, men eftersom det är aloevera behandlat kommer det att bli perfekt till nariga fötter om nätterna. Egentligen vill jag sticka koftor men den riktiga lusten och inspirationen vill inte riktigt infinna sig.

Annars är fokuset ganska mycket på träning av olika slag just nu och stickningen har fått stiga lite åt sidan. Så kan det vara ibland och jag är övertygad om att jag kommer att hitta tillbaka till handarbetsglädjen snart nog.
Tills dess kanske det blir lite tyst här, för jag har inga planer på att göra om Klappgarn till en träningsblogg.

2012

Året inleddes med massor av snö, stickning och filmtittande.

Jag tror det här kommer att bli ett bra år!

Sista dagen

i alla fall för 2011. 2012 bjuder uppenbarligen på en extra dag för oss alla att ta tillvara på och utnyttja till max.

2011 var året då jag antingen bloggade massor eller väldigt lite. Lite av en periodare skulle en kunna säga.
Annars var det året då jag ytterligare tog tag i min sömnad och utvecklade mina färdigheter. Konstigt kan en då tycka att varken garden party-klänningen eller den gröna julklänningen har blivit FO-bloggade... Det får jag åtgärda så fort som möjligt. Tattoo-klänningen blev FO-bloggad men jag missade tydligen att etikettera inlägget rätt (ska också korrigeras), det samma gäller den prickiga kjolen som jag har använt massor under sommar och höst.

2011 var året jag avslutade min utbildning (men av olika anledningar var det inte året då jag tog ut min examen, betygen finns men sen var det det där med att få tummen ur och skicka in de papper som ska skickas in.) Det var även året då jag hade absolut inga pengar alls och humöret åkte bergochdalbana. Hantverkslusten var aldrig på topp och antalet FO:n blev lågt. Vintern 2011 hittade jag i stället en träningsglädje som jag nu vårdar ömt!

När det gäller stickning var 2011 året då jag lärde mig flerfärgssticka. Ett Mp3-fodral och Tillsammansvantar blev resultatet. Sticklusten har annars, som sagt, varit ganska låg och det mesta som stickats har varit till andra. Främst Brorsbarnet så klart, 2011 var ju året jag blev faster! En filt, två koftor, ett par sockor och en mössa blev det. Synd att det lilla barnet är som en kamin och blir alldeles överhettad i de flesta kläder och synnerligen i stickat. Jag stickade även en väldigt stor men ruskigt snygg filt till mitt fadderbarn. Flätstickning är underbart!

För 2012 önskar jag mig lycka på arbetsfronten, ökad hantverkslust som resulterar i många koftor, fortsatt träningsglädje och ännu mer utveckling för sömnaden. Jag vill leva friluftsliv med vandringar, kanotfärder och utflykter. Jag vill åka på lajv igen, gärna som vätte. Jag vill sy många fler klänningar och kjolar. Och främst av allt vill jag vara lycklig!

Gott nytt år alla ni fina som följer mig i vått och torrt. Era kommentarer värmer, peppar och glädjer mig mycket! Må 2012 bli det bästa året på länge!

Sydd julklapp

Bestickfodral

Med förlaga i de bestickfodral jag har som min Farmors syster sytt svängde jag ihop en julklapp till mamma av grön filt och rutigt bomullstyg.

Förlagan är vackert broderad av Farmors syster  men mina broderikunskaper samt tålamod lämnar en del att önska. Jag tog julklappsetiketter och bomullsband och kunde på så vis kombinera överskådlighet med stängning av fodralen. Det fjärde fodralet lämnade jag omärkt eftersom jag inte vet om Mamma har dessertskedar eller dessertgafflar. Har hon både och får jag sy ett fodral till helt enkelt, det gick ju ganska fort.

 På insidan är besticken skyddade av flärpar av filt. Eftersom jag inte äger någon zickzack-sax valde jag en snygg dekorsömn (nr 33 på min Bernina Activa) som jag sedan klippte rent. Det blev snyggt och ser verkligen till att filten inte kan fnasa upp sig i kanten.

Jag blev mycket nöjd med resultatet! (och eftersom detta är ett förinställt inlägg är det inte helt omöjligt att Mamma precis har öppnat sitt paket och givetvis blivit överlycklig för innehållet *ler*)

Äntligen!

Stickning till mig själv! Bara njutning rakt igenom. En egen version av Owls som ska bli en kofta med ugglor på oket och lite flätor längs med knäppningen. Jag har anpassat ugglorna utifrån hur jag tycker de ser snyggast ut i mitt garn. Improvisation är ledordet i denna stickning och jag är inte främmande för tanken på att behöva repa upp ibland. Det blir ju gärna så när en improviserar sig fram och inte är helt säker på hur slutresultatet ska bli.

Garnet är som synes Karisma i en underbar brun ton. Förra årets julklapp från Sambon och det gör stickningen lite extra njutningsfull.

Nålbundna strumpor

Socks for an english gentleman

Mönster: Mitt eget som improviseras fram varje gång. Jag föredrar att nålbinda från tån och upp (precis som när jag stickar), när jag kommer till hälen gör jag uppläggningsmaskor och fortsätter sedan binda skaftet. Sist gör jag hälen i en minskande spiral, nästa gång ska jag dock prova en annan variant av häl med tätare minskningar på slutet. Jag tog mått på den engelske gentlemannen och kunde konstatera att vi hade ungefär lika fötter vilket underlättade nålbindningen. Jag kunde testa strumporna hela tiden men fick göra dem trånga på benen för att passa mottagarens något smalare vader. 

Stygn: Stygnet är Dalby-stygnet som blir ett ganska platt och tätt stygn, det ger ett ganska randigt intryck som jag tycker mycket om. Vill någon lära sig nålbinda rekommenderar jag Nålbindning - 12 varianter av Berit Westman utgiven av Västmanlands läns hemslöjdsförbund (finns bland annat att köpa via alternativ.nu). Därmed inte sagt att det är lätt att lära sig nålbinda enbart baserat på en bok, för det är det verkligen inte! 

Nål: Den köpta bennålen som är så där perfekt slät, lagom spetsig och ligger helt rätt i handen. Favoritnålen helt enkelt.

Garn: Ragg-strömpegarn från Hjertegarn, färgnr 3810. Jag påbörjade det 6:e nystanet men det finns garn kvar till strumpeband om det skulle behövas och även till eventuella framtida lagningar. Så drygt 250 gram gick det åt till strumporna. Som jag letade för att finna det perfekta garnet! Det var en riktig pärs men nu är jag hur nöjd som helst, till och med lite förälskad i den varmt senapsgula färgen.

 Förhoppningsvis kan jag senare få visa en bild på engelsmannens ben med strumporna på tillsammans med de snygga vikingabyxorna i rutigt ylle. Jag tror nämligen att det kommer att bli ruggigt snyggt. Jag är nog lite avundsjuk på de knähöga strumporna, men det kommer dröja ett tag innan jag gör ett par till mig själv. Höger axel måste hämta sig från den sista maraton-nålbindningen jag gjorde för att hinna klart i tid. Nu hoppas jag bara att strumporna kommer att passa engelsmannen perfekt och att han kommer att vara på många roliga evenemang iklädd nålbunda sockor handmade by Heldri!

Angående tid

Tid är ju som bekant ett ganska relativt begrepp. Jag har i princip all tid i världen just nu. Då kan en ju fråga sig varför jag väljer att göra saker i sista minuten...

Lite stress är kanske hälsosamt och precis vad jag behöver för att få tummen ur. Det verkar i alla fall inte bättre med tanke på att jag har haft tyg hemma sen i somras men inte förrän igår började jag sy på en julklapp. Om jag kommer att hinna med att sy den där gröna manchester klänningen till jul? Vem vet? Jag kommer nog göra ett försök i alla fall.

Uppdatering:
Nu är julklappen färdig! Får se om jag hinner klippa ut bitar till klänningen innan det är dags att åka och träna.