Sommarens första färdiga

 Polkabolero

Betongsoffan på köpmangatan, en del av sommarens konstinvasion,
såg mjukare ut än vad den var. Och ja, MBT-skor är funktionella men ack så fula...

 Mönster: Kraftigt inspirerad av Stefanie Japels minisweater men stickad utan mönster efter eget huvud och kroppsform. Det blir oftast bäst så har jag märkt, följer jag mönster blir det oftast för stort av någon anledning.

Garn: Rester från stashen, tänk att det kan kännas så skönt att minska lite på garnlagret! Det vita är järbo struktur och det vinröda är Mandarin classic. Ganska svala garner som passar en varm sommardag till en klänning med linneärm eller axelbandslöst. Jag har dock fått ett nytt problem; ingen klänning matchar boleron perfekt så jag måste nog sy mig något nytt igen. Hemskt trevligt problem!

Stickor: En hel drös Här passade det bra med de mjuka denise stickorna. Jag använde storlek 4,5 mm till allt utom I-corden som stickades med 3,75 mm för att få det lite tightare.

 Stickupplevelse överlag: Ett perfekt sommarprojekt! Svalt att sticka, smidigt att ha i stick-korgen och blir färdigt för användning innan sommaren är slut. Bomull är lite mindre förlåtande än ull när det gäller ojämnheter i stickningen men jag tycker att det gick riktigt bra ändå och blev jämnt och fint så jag är nöjd. Och så kändes det så himla duktigt att minska på garnlagret lite.

Härlig helg

Foto: Bror eller Pappsen

Foto: Bror

Lördag och söndag tillbringades i sommarstugan med Farmor och Farfar. På lördagen var även mina föräldrar samt bror där eftersom vi skulle lägga i bryggan och fixa pumpen.

När bestyren var färdiga passade jag på att njuta med min bomullsstickning. Boleron växer stadigt, det är fördelen med att sticka randigt -  man ser hela tiden att det händer något. Dessutom är det lätt att tänka "bara en rand till".

 Men det är nästan pinsamt hur markörerna matchar garnet...

Bolero med smak av polkagris

För att fira att det är sommar och för att roa mig mellan alla jobbansökningar  har jag påbörjat en liten bolero.

Ni får ursäkta bildkvaliteten
jag orkade inte anstränga mig mer än så i värmen.

Det är 100 % restgarn ur gömmorna! Det vita är Struktur från Järbo som blev över efter att jag stickade boobtulipboleron. Det vinröda är rester av det hiskeligt billiga loppisfyndet som jag stickade FLS av. Tanken är något liknande boobtulipboleron fast utan spetsmönster. Eftersom jag freestylar helt utan mönster och beräkningar vet man dock aldrig vad det blir. Det orangefärgade garnet är en virkad uppläggning för att jag ska kunna plocka upp maskor i halsringningen och sticka en snygg kant när allt är klart.

Imorgon ska jag även försöka få till ett vettigt mönster till en klänning av ett annat gammalt loppisfynd, men mer om det imorn. Nu blir det zombiefilm och nygjord rabarber/jordgubbssaft!

2010's sista FO

Ribbstickad bolero till Mammsen

Kanske blev armhålet lite stort, men hellre det än för litet.

Mönster: En dag när jag besökte mina kära föräldrar räckte Mammsen mig ett kopierat papper som bestod av ett handskrivet mönster. En av damerna på den pensionärsträff min mor arbetar med hade tydligen haft en bolero på sig en dag som alla andra damer ville ha mönster på inklusive min kära icke-stickande mamma. Mönstret var snarare en beskrivning av hur damen stickat sin bolero än ett regelrätt mönster. Det fanns ingen information om garn överhuvudtaget, bara att stickor nr 7 skulle användas. Antalet maskor som skulle läggas upp var 80 eller 90, 100 eller 110 beroende på storlek och garn (Va? Det menar du inte). Beskrivningen blev liggandes hemma tills jag var på julavslutning med Närkes Handaverk. En av stickerskorna där färdigställde en bolero som inte kunde vara något annat än det jag fått beskrivning på. Nu kunde det bli fart på stickorna!

Garn: Strax efter julavslutningen var Sambon och jag på besök hos mina föräldrar igen. Jag hade tagit med två olika färgställningar av det estniska garn jag köpt i Visby 2008. Det rödgula hade kanske varit det mest självklara valet till min "röda" mamma men pride-garnet vann trots allt på sin dovhet.

Det måste ju synas vem som gjort plagget därför valde jag att placera namnbandet
på insidan av kragen så att texten blir rättvänd när kragen är vikt utåt.

Stickor: 6mm knitpro rosewood. Som ni märker anpassade jag val av stickstorlek efter mitt garn, det påverkade i sin tur maskantalet, om jag inte missminner mig la jag upp 120 maskor. 

Om man som min mor och jag är av det bystiga slaget och vill ha en bolero
som går att stänga framtill utan att formen på boleron blir knasig bör man
nog välja en annan modell, kanske en cirkelstickad variant.

Stickupplevelse överlag: Att sticka 20 cm 2x2 ribb följt av dryga 40 cm 1x1 ribb och sedan 20 cm 2x2 ribb igen är inte det mest avancerade man kan sysselsätta sig med. Det är däremot helt perfekt när man vill vara social och spela sällskapsspel samtidigt som man stickar!

Konsten att ha en karaktär

Jag har funderat på en bolero jag skulle vilja sticka för att ha till "porslinsklänningen" jag köpte förra sommaren. I lördags började den mentala bilden av hur boleron skulle se ut att ta form men jag lovade mig själv att inte börja sticka förrän tidigast torsdagkväll. Fram till dess ska jag nämligen försöka fokusera mig på tentaplugg om dagarna och sticka vidare på sambons väska på kvällarna. Boleron kommer att grunda sig på Boobholder men jag ska försöka lägga till en mönsterspets som heter Tulpanspets från Bonniers stora bok om stickning. Spännande med lite semi-freebasande.

Men sen var det det där med att ha karaktär...

Tillåt mig presentera början på Boobtulipboleron. Garnet är Struktur från Järbo, stickorna 4 mm denise. Än så länge har jag lite svårt för att klura ut hur jag ska kombinera alla ökningar för puffärmarna med spetsmönstret, men det löser sig nog.

Och jodå, studierna går riktigt bra - 7 kapitel avklarade idag. Klassisk musik är väldigt stimulerande för studier. Stickningen har jag hållt till enbart kvällstid. Duktigt!

Misslyckad montering

Efter en förhoppningsvis lagom hård blockning började jag igår montera boleron. Jag vände och vred på bitarna för att vara säker på att allt skulle bli rätt. Sedan började jag virka ihop axelsömmen. Det blev verkligen jättesnyggt - tills jag insåg att höger framstycke inte ska sitta ihop med vänster bakstycke. Det vara bara att repa och där försvann lusten att montera. Jag tycker överlag att det är skittråkigt att sätta ihop de olika delarna och när det sedan blir fel så jag måste göra allt igen då är det bara att glömma.

Istället började jag nåla fast ett tjusigt band på min mantel. Bandet köptes sist vi var i Visby, dvs förr förra året, och nu är det nog dags att sätta fast det innan vi ska till Visby igen. Jag har hunnit sy fast bandet längs framsidan av mantel, men bara ena sidan av bandet. Så nu återstår andra sidan plus hela nederkanten. Phui, det tar sin lilla tid, men resultatet verkar klart värt det.

Nu kommer det mest bli lite Visby förberedelser ett tag framöver så vi får väl se när boleron får ett nytt försök.

Slutspurt!

Ett kvällspass och ett dagpass sen far vi! Badning, grillning, bryggbygge och lugn och ro - here I come! Tack och lov har jag inte lyckats längta ihjäl mig, men det har varit nära vill jag lova. Tur att jag har kunnat distrahera mig med stickning och bra böcker. Boleron är färdigstickad, bilder kommer när den är monterad och en kant är virkad, dvs när jag är ordentligt utvilad. Det tar på krafterna att jobba natt...

Till er sommarlediga tänkte jag rekommendera två böcker jag själv blivit rekommenderad av Ravn. Busters öron av Maria Ernestam och Synda bekännelser av Alex Kava. Båda är riktiga sträckläsningsböcker om än av lite olika typ. Busters öron handlar om Eva som efter att ha fått en dagbok av sitt barnbarn i födelsedagspresent börjar skriva ner sina memoarer. En inte alltid så lätt uppväxt som präglats av hennes narcissistiska och totalt empatilösa mor blandas med tankar kring nutiden och kärleken för rosor. Men kan man ana att det ligger mer än en hund begravd? Väldigt välskriven och jag blev hela tiden ursinnig på den gräsliga modern som var helt obstinat och alltid vred och vände saker till sin fördel och särskilt till Evas nackdel. Fadern som lamt såg på utan att försöka ingripa var väl inte stort bättre även om han i smyg försökte kompensera Eva för den brist på kärlek hon växer upp med.
Syndabekännelser är en riktig mordgåta med sheriffer, FBI-agent O´dell och barnamord. Boken inleds med att mördaren Jeffrys avrättas dömd för morden på tre små pojkar. Lugnet har åter lagt sig i det lilla samhället när ytterligare en pojke försvinner för att sedan hittas mördad på samma vis som två av de tre mord Jeffrys dömts för. Var den dömde inte skyldig till de mord han dömts för och vem är det som nu mördar små ensamma pojkar och när kommer han slå till igen? En väldigt gripande debutroman som jag läste ut i natt på jobbet. Det gick helt enkelt inte att lägga ifrån mig boken, så bra var den! Nu ska jag fortsätta med Alex Kavas nästa bok "Samlaren".

Mitt största problöem just nu är att jag inte riktigt vet vad som blir nästa stickprojekt. Det är för varmt för en massa tjockt ullgarn, dvs den egendesignade tröjan och Mixology får vänta. Jag skulle egentligen vilja ha en stor och gosig sjal att svepa om mig, men jag har varesig garn eller mönster. Tips?
Det får nog bli ett par sockor i väntan på inspiration.

Nedräkningen fortsätter

Så här fina är våra första små björnbär. Några fler stänglar, eller vad det kan tänkas heta, är på G så vi får väl kanske en si så där 15-18 bär. Det är kanske inte så illa första året och på balkong, vad vet jag...
Och så en bild på lavendeln som är i full blom. Till nästa år ska jag nog göra lite bättre efterforskningar innan jag köper blommor till balkongen, för den här lavendeln doftar ungefär ingenting. Jag som hade hoppats på att få näsan full av väldoft när jag klev ut på balkongen. Nåväl, de är ju fina i alla fall.

För att ni inte ska glömma att det här trots allt även är en stickblogg så kommer en bild på bakstycket på boleron jag stickar.
Framstyckena ska snart avmaskas. Sen är det små vingärmar och sedan ska jag virka någon spetskant istället för volangen.

En liten närbild så ni ser hur fint det glittrat i det vita, krispigt fräscha garnet.

Egentligen skulle jag ju ha jobbat kväll i dag, men det var tydligen bara en miss av schemaläggaren så jag fick ta ett dagpass istället - inte mig emot- och kan nu göra vad jag vill med kvällen. Dr D med sambo skulle gå och se "Prins Caspian" och vi velade länge och väl kring huruvida vi skulle följa med eller inte. Till slut beslöt Sambon och jag oss för att en mysig hemmakväll fylld av vitlöksdoftande mat, pyssel och Project Runway ändå blir det bästa... Bio hinner vi med en annan dag.

Nu är det ett nattpass, ett kvällspass och ett dagpass kvar innan vi får åka på minisemester. Kan man längta ihjäl sig? I så fall är jag nog i riskzonen!