Ordentligt låst

Idag har jag tagit en liten loppisvända igen. En tur till Kupan (röda korsets second handaffär) där jag blev lycklig ägare till en grilltång för 5 kr. Eftersom det ändå låg mitt emellan mina loppisar tittade jag in på Kappahls rea och fyndade 3 toppar. Jag har varit så trött på att titta ner i min byrålåda och se 2 toppar som är hyfsade och sedan bara vanliga t-shirts. Alla 3 topparna är svarta och av enkel modell, jag ville ha något som passar till vardags men som känns mer kvinnligt än en vanlig t-shirt.

På myrorna hittade jag ungefär ingenting. Visst de hade några snygga slipsar i rätt stil, men eftersom de har sån dålig prismärkning på just slipsar så fick det vara (jag menar orka gå till kassan för att kolla vad slipsar kostar...laaaat). Om dolda kameran var i stan hade de verkligen kunnat fånga ett förvånat ansikte när jag skulle cykla hem. Jag låste upp låset, slängde påsen i cykelkorgen, tog på mig cykelhjälmen - allt precis som jag brukar- men cykeln satt fast i cykelstället!

Vad tusan, tänkte jag och fick syn på ett bygellås som mycket riktigt låste fast min cykel. Tankarna snurrade; eftersom jag kunde låsa upp det vanliga låset så måste det vara min cykel; har någon satt dit sitt lås för att de tror att jag stulit deras cykel?; är det någon som jävlas med mig?; varför händer sånt här alltid mig?.

Sen upptäckte jag att cykeln bredvid var helt olåst och började misstänka att något helt enkelt låst fast fel cykel, i och för sig ganska skickligt att missa att den ena var en damcykel med cykelkorg och den andra en herrcykel utan korg... Jag försökte ta det kallt och inte oroa mig alltför mycket. Allt löser sig på ett eller annat sätt.

Efter ungefär 5 minuter kommer det ut en man som går fram till cykeln bredvid och kliar sig fundersamt i huvudet samtidigt som han ser lätt förtvivlad ut. Han tittar från sin olåsta cykel till min dubbellåsta cykel och det tar en stund innan han uppfattar att jag försöker fråga honom om han verkligen tyckte det var en bra idé att låsa fast min cykel istället för sin egen. Han verkade ganska bekymrad över att ha gjort så fel och samtidigt lättad över att jag mest bara skrattade åt situationen. Jag å min sida var mest glad för att det bara hade varit ett enkelt misstag och inte någon av de andra situationerna jag spekulerat kring, samt att jag inte behövde vänta så länge på en lösning.

Så kan det gå en tisdag förmiddag utanför myrorna.